Hovrätten anser att en man som tillhör den etniska gruppen romer, har lyckats visa på omständigheter som ger anledning att anta, att denne blivit diskriminerad på grund av sin etniska tillhörighet då denne ansökt om att få erhålla ett hyreskontrakt. Domstolen menar vidare att motparten hyresvärden inte förmått visa att den diskriminerade inte erhållit kontraktet enbart till följd av andra omständigheter. Då den diskriminerade utsatts för uppsåtlig diskriminering och i en sådan situation där det gällt en levnadsomständighet som att få tillgång till en bostad döms ett skadestånd om 40 000 kronor ut.
Den klagande i målet anmälde sitt intresse för att hyra en lägenhet och i samband med detta uppmuntrade hyresvärden denne att besöka lägenheten. Den aspirerande hyresgästen kontaktade återigen hyresvärden efter besöket och meddelade att han fortfarande var intresserad.
Med anledning av detta bestämdes ett möte mellan parterna för att närmare diskutera saken i närvaro av mannens borgensman och andra berörda. Enligt vittnesutsagor reagerade hyresvärden med förvåning över mannens etniska tillhörighet och meddelade i direkt anslutning till detta att det inte var aktuellt för honom att hyra ut lägenheten till mannen. Dessutom har denne vid ett senare tillfälle som uttryckt att de övriga hyresgästerna skulle ha invändningar mot att hyresvärden hyrde ut lägenheten till mannen.
Det har i målet förekommit uppgifter om att det funnits faktiska skäl till att mannen inte skulle vara lämplig som hyresgäst då denne var skuldsatt. Men domstolen finner det trots detta utrett att en hypotetisk jämförelseperson med en annan etnisk bakgrund inte skulle ha utsatts för samma typ av missgynnande, detta med tanke på det bemötande som mannen mött. Domstolen hänvisar i bedömningen av skadeståndet till gällande EG-direktiv mot etnisk diskriminering, där det framgår att skadeståndet ska ha en avskräckande funktion och att överträdelser av förbudet generellt ska betraktas som en allvarlig kränkning.
Domstolen slår fast att kränkningen skett uppsåtligt och påverkat den drabbade i en viktig levnadsaspekt. Vidare så pekar domstolen dock på att HD förhåller sig restriktiv till höga skadestånd i diskrimineringstvister. I avsaknad av vägledande praxis från HD vid bostadsdiskriminering, hänvisar domstolen till en tidigare tingsrättsdom och fastställer skadeståndet till 40 000 kronor.
