Nyligen var jag med på invigningen av den nystartade Domstolsakademin i Jönköping. Vi står inför en omfattande generationsväxling i Sveriges domstolar. Under de närmaste åren kommer den stora generationen av 40-talister att gå i pension. Det innebär att cirka 500, dvs. närmare hälften av alla ordinarie domare kommer att behöva ersättas inom tio år och att behovet
av nyrekryteringar därmed kommer att vara omfattande. Denna förnyelse av domarkåren, som redan har inletts, ställer stora krav på Sveriges domstolar. Vi måste säkerställa att den kompetens, grundad på mångårig erfarenhet och yrkeskunskap, som de avgående domarna har tas till vara och kommer till fortsatt nytta i verksamheten. Det är mot denna bakgrund som Domstolsakademin har tillkommit.
De flesta nyutnämnda domare är assessorer, dvs. de har efter sin juristexamen genomgått den traditionella domarutbildning som innebär cirka fem års tjänstgöring som notarie, fiskal och t.f. assessor i länsrätt/kammarrätt eller tingsrätt/hovrätt. För att vara behörig att söka en ordinarie domartjänst behöver man dock inte ha någon speciell ”domarutbildning”. Det krävs bara att man har avlagt en fullständig juristexamen, att man är svensk medborgare och att man inte är försatt i konkurs eller har förvaltare enligt föräldrabalken. Det finns också sedan lång tid ett brett förankrat önskemål om att vidga domarrekryteringen, manifesterat bl.a. i proposition 2007/08:113 Rekrytering av domare.
En bredare rekryteringsbas innebär att det bland nyutnämnda domare kommer att finnas personer med olika erfarenheter och yrkeskunskaper. Samtidigt som det är viktigt att ta till vara och värna om den mångfald i kunskap och skicklighet som domstolarna därigenom tillförs innebär en sådan utveckling ett ökat behov av kompletterande utbildning för nyutnämnda domare, inte minst då för den som i endast liten omfattning eller kanske inte alls tidigare verkat som domare.
Speciellt med tanke på de nyutnämnda domare som inte genomgått en traditionell domarutbildning, men också mot bakgrund av de allt större krav som ställs på domstolar och domare, på grund av samhällets komplexitet och med den rättsutveckling som följer av Sveriges EG-medlemskap, har det vuxit fram ett behov av en mera omfattande och kvalitetssäkrad utbildning för nyutnämnda domare. Genom att erbjuda alla nyutnämnda ordinarie domare en omfattande utbildning inriktad på domarens vardag, grundad på yrkeserfarenhet och förenad med experters sakkunskap ges goda möjligheter att tillse att den nya generationen domare kommer att hålla en kunskapsnivå som väl motsvarar den nuvarande, men även att ytterligare stärka kvaliteten i dömandet.
Undervisningen vid Domstolsakademin ska koncentreras kring vissa juridiska huvudämnen. För nyutnämnda domare vid allmän domstol ska undervisning erbjudas i familjerätt, processrätt och straffrätt. För domare vid förvaltningsdomstol ska ämnena vara förvaltningsprocessrätt, migrationsrätt, skatterätt och socialförsäkringsrätt. Därutöver ska
utbildning ges gemensamt för domstolsslagen när det gäller den strategiska, personliga och kommunikativa kompetensen. Det är frågor som rör bemötande, omvärldskunskap, personlig utveckling, medarbetarskap och ledarskap, kontakter med media, säkerhetsfrågor och andra
näraliggande ämnen.
Med detta som utgångspunkt har målen för Domstolsakademins verksamhet i den fastställda utbildningsplanen av Domstolsakademins rektor, hovrättsrådet Roberth Nordh, formulerats så att akademin genom en verksamhetsanpassad utbildning grundad på praktik och teori ska; 1) ge nyutnämnda domare förutsättningar att möta de kvalitativa krav som ställs i den dömande verksamheten, 2) ge nyutnämnda domare god insikt och kunskap när det gäller övrig strategisk, personlig och kommunikativ kompetens, 3) medverka till att domaryrket framstår som attraktivt bland jurister med olika bakgrund och erfarenhet, så att domare kan rekryteras bland de främsta och för yrket mest lämpade juristerna, samt 4) stärka allmänhetens förtroende för rättskipningen i domstol.
Under de två inledande kursdagarna talade bl.a. hovrättslagmannen Staffan Levén om kvalitet och visioner i Sveriges domstolar, f.d. hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt om domarens självständighet och f.d. hovrättslagmannen Kjell Björnberg om domarrollen i ett internationellt perspektiv, hovrättspresidenten Gunnel Wennberg och universitetslektorn Bo Hanson om domaretik och värdegrunder och lagmannen Sigurd Heuman och kammaråklagaren Fredrik Bohlin om Förtroendeutredningens slutbetänkande Ökat förtroende för domstolarna, SOU 2008:106.
Själv deltog jag i en paneldebatt som avslutande den första kursdagen tillsammans med ledarskribenten på SvD Maria Abrahamsson, advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, Johan Hirschfeldt och JO Hans-Gunnar Axberger. Ämnet för vår diskussion var ”Domstolarnas funktion i samhället”. Samtalet kom att kretsa kring bl.a. domstolarnas roll som upprätthållare av förtroendet för staten, vikten av att domstolarna lägger sig vinn om att utforma goda domskäl som parterna kan förstå, de särskilda krav som bör ställas på domare också i det privata samt den ökade betydelse som domstolarna får när lagstiftningens kvalitet försämras. Deltagarna kunde nog känna en viss vånda inför uppräkningen av de egenskaper som bör känneteckna en god domare. Att vara domare är att ha stor makt och därmed ett stort ansvar. Det goda juridiska omdöme som krävs måste kombineras med en verklig ödmjukhet inför uppgiften. Johan Hirschfeldts kloka slutord i form av ett råd till de nyutnämnda domarna var att de, trots de stora kraven i yrket, måste försöka uppnå en balans i livet. För att kunna göra ett bra jobb måste vi alla också ha tid för avkoppling och fritidsintressen. Jag lovade genast mig själv att försöka komma igång med den qigong som jag försummat under hösten. Och att inte missa någon av abonnemangskonserterna under våren.
