AEA anför att kvinnan vid tillfället hade fått ersättning för drygt 295 ersättningsdagar och att hon därmed haft mycket stora krav på sig att söka och ta arbeten. Enligt kassan har hon inte visat något som helst intresse för den anvisade tjänsten som biomedicinsk analytiker. I ansökan har hon utelämnat uppgifter om sina kvalifikationer och har upplyst arbetsgivaren om att hon hellre ville ha ett annat arbete.
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen IAF, uppger i ett yttrande att arbetsgivarens intryck av ansökan är avgörande för rätten till ersättning. IAF bedömer att kvinnans utsikter att komma i fråga för tjänsten varit försumbara efter att mottagaren läst ansökan.
Kvinnan uppger att ansökningen skett i all hast och att hon förelagts att snabbt komplettera den, något hon också gjort.
Kammarrätten i Stockholm bedömer att det framstår som nästintill uteslutet att den aktuella ansökan skulle leda till en anställning. Att kvinnan kompletterat ansökan anses inte påverka bedömningen. Då hon själv vållat att anställningen inte kommit tillstånd finner domstolen att AEA haft fog för beslutet att sätta ned dagpenningen.
Målet avgjordes av kammarrättsråden Thomas Wijkman, Caroline Dyrefors Grufman, tf assessor Torbjörn Almerheim, föredragande Anna Fridh Welin samt nämndemännen Lennart Andersson och Sören Viking.
Fredrik Olsson
