Olaison har ett förflutet som handläggare inom äldre- och handikappsomsorgen där hon upptäckte avsaknaden av forskning som belyste just vad som sker under bedömningsprocessen inom hemtjänsten. I sin avhandling Negotating Needs. Processing older persons as home care recipients in gerontological social work practices har hon således valt att följa behovsbedömningen av äldre som söker hemtjänst i kommuner runt om i Sverige.
– Behovsbedömningen är en komplex process. Resultaten från studierna visar att trots att behovsbedömaren erhöll en god bild av den äldres behovssituation vid samtalen så framkommer ofta en helt annan bild i utredningen, säger Olaison.
– Ett tydligt mönster som kunde urskiljas i studierna var att behov av mer social karaktär inte dokumenterades i samma utsträckning som medicinska och omvårdnadsmässiga behov. Detta grundar sig i att sociala behov är svårare att tillgodose inom ramen för det standardiserade paket av insatser som hemtjänsten kan erbjuda, fortsätter Olaison.
Olaison konstaterar att det har uppstått en formaliserad och byråkratisk process, vilken är i rak motsats till Socialtjänstens intentioner.
Anledningen torde vara den modell som många av kommunerna arbetar efter, den så kallade Care management modellen.
– Trots att det finns många bra element i Care management modellen finns det en stor förbättringspotential. Det gäller bland annat att behovsbedömarnas handlingsutrymme bör utvecklas till att omfatta en stärkt omsorgsdialog som tillåter en utvecklad identifiering och bedömning av de äldres behov. Dessutom behövs tydligare riktlinjer vad gäller dokumentation i syfte att skapa en tydligare holistisk bedömningsprocess, konstaterar Olaison.
För att komma åt problemet och möjliggöra ett större utbud av sociala insatser för de äldre menar Olaison att frågan måste lyftas på den politiska agendan och mer resurser tillföras.
Ytterligare en svaghet i den svenska sociallagstiftningen är den bristande platsen för anhörigas perspektiv och roll då socialtjänstlagen är individanpassad.
– I andra länder såsom Storbritannien ger lagstiftningen utrymme även för att bedöma anhörigas behov men så ser inte situationen ut i Sverige. Trots att anhöriga vid bedömningsprocessen ofta förväntas tillföra informell hjälp till den anhörige verifieras inte deras hjälp i processen eftersom svensk lagstiftning inte ger utrymme för stöd åt anhöriga, avslutar Olaison.
Åsa Persson
