Juridikens funktioner varierar över tid. Samhället förändras. Problem och konflikter byter skepnad. Tjänster som efterfrågas idag är inte desamma som igår.
Tydligt är också att juridiken tillgodoser behov och gagnar sådant som jurister inte alltid tänker på. En sådan funktion ökar i betydelse och frågan är om juridikens uppgift alltmer blir att fylla media med innehåll.
Tanken kan förvåna. Att tidningar och TV-tablåer fylls av skildringar av rättsliga företeelser är emellertid klart. Olämpliga lagar, dystopier och reformkrav avhandlas flitigt. Fokus varierar; det må handla om FRA-lagar, våldsbrott, påföljdsskärpningar, skatterätt, filnedladdning, grundlagsutredningar eller myglande politiker. Gemensamt är att juridiken utgör resonansbotten och att jurister frekvent får uttala sig, som myndighetsansvariga, ombud eller experter.
För juristerna är medialiseringen väsentligen av godo. En bred debatt är positivt. Motsatsen, en marginaliserad juridik, är ett sämre alternativ.
Mediefokuseringen medför dock nya krav. Förväntningarna ändras. Utrymmet för ensidiga framställningar minskar. Anspråken på att juristerna skall delta i dialoger ökar. Ifrågasättande och kritik blir vanligare.
Också juridikens uttrycksformer påverkas. Att skriftligen formulera ett beslut eller en dom är inte nog, resultatet skall även förklaras och försvaras muntligen. Utrymme för eftertänksamma överväganden och genomtänkta formuleringar beskärs. Arbetet blir svårare.
Utvecklingen innebär risker. Medias kommersiella ramar gynnar alarmism och ofta belönas vinklad rapportering. Övertramp sker, enskilda utlämnas. Vädjanden om måttfullhet motas med hänvisning till allmänintresse och grundlagsskyddad tryckfrihet. Ibland träder mediebilden i det avbildades ställe. Meningarna om vad som är bra och dålig juridik blir förvirrade.
Juridik är också ett betydande inslag i underhållningsmedia. Otaliga filmer och TV-serier skildrar rättsliga företeelser. Ambitionen att sakligt återge juridiska fenomen kan vara hög, men kan också saknas. Även här kan skildringen träda i det avbildades ställe och kunskapen om vad som är god juridik tunnas ut. Sammanfattningsvis:
• Juridikens traditionella roller kompletteras – funktionerna nyhetsobjekt och underhållning blir påtagligare.
• Juristernas privilegium att föra monologer ersätts av krav på dialog – kommunikationsformerna ändras och behoven av pedagogiska framställningar ökar.
• Rättsväsendets monopol på förmedling av juridik konkurrensutsätts – skildringar av rättsliga företeelser blir mer mångfacetterade.
Skeendet är i huvudsak opåverkbart. Omgivningen blir mer medieintensiv och informationsfokuserad. Medier konvergerar, nya företeelser uppstår. Bloggkultur och e-kampanjer har etablerats på kort tid. Utvecklingen kan antas fortsätta i allt högre takt.
Slutsatsen för juristernas del är entydig – anpassning gäller. Oförmåga att möta nya krav medför misstro och risk för att juridiken förvrängs. Om rättsliga värden skall bevaras är förkovran nödvändig. Framtidens jurister skall verka i en annan miljö.
Omställning bör ske metodiskt – medialiseringen bör reflekteras i juristutbildningen. En del av detta kan rymmas i stärkta varianter av Allmän rättslära och Rättsinformatik, men nya inslag, som ”Juridisk pedagogik” eller ”Juristen och media” bör övervägas.
