Mamman uppger att hon inte tar några mediciner eftersom hon är mycket medicinkänslig. Sedan 2005 har hon heller inte talat med sonen om sin psykiska hälsa eller om sitt bekymmer med att flera av hennes barn är bortförda eller förväxlade. Kvinnan är helt säker på att hon födde mer än ett barn vid den senaste förlossningen och att övriga barn är förväxlade eller bortrövade. Den pojke som nu är nu är föremål för LVU är inte hennes son, och heter egentligen Samuel. De har emellertid kommit överens om att han ska gå under sonens namn till dess denne är återfunnen.
Kvinnan medger att hennes egen situation är osäker men att hon är fullt frisk och fullt kapabel att ta hand om pojken utan hjälp utifrån. Hennes egna bekymmer och de underligheter som hände vid förlossningen låter hon inte gå ut över pojken, och bör inte innebära att han behöver beredas vård enligt LVU. Pojken har själv, i samtal med utredarna, uppgett att han är lite rädd och tycker att det känns otäckt ibland när mamma är konstig. Trots att han trivs i familjehemmet vill han ändå gärna bo tillsammans med sin mamma.
Kammarrätten i Sundsvall finner sammanfattningsvis att det är helt uppenbart att mamman saknar sjukdomsinsikt och att sonens vårdbehov därför inte kan tillgodoses på frivillig väg. Som länsrätten funnit ska pojken därför beredas vård enligt LVU, och överklagandet avslås.
Johanna Haddäng
