De nödvändiga vardagarna

Livet är en summa av vardagar, tjugofemtusen under ett långt liv. Vardagen uppfattas lätt som något negativt; vardagen rymmer det som sker var dag, dag ut och dag in. Det vardagliga ses då som trist och tråkigt, enformigt och allehanda. Vardagen är det som är lagom, vanligt och trivialt, och var dag sker det som är bekant och alldagligt. Det är lätt hänt att vardagen blir för mycket vardag och att livet blir enahanda mitt i mångfalden – märkligt nog ökar ensamhet och otrygghet med ett överflöd av frihet och mångfald.

I motsats till vardagen står söndagen, festen, semestern och det ovanliga. Det är festen och det ovanliga som brukar fastna i minnets korridorer och i fotoalbumet som hållplatser i vårt svunna liv. Men det är vardagen som gör söndagen möjlig och som gör att festen eller högtiden kan bli just vad den är, ett avbrott. Upprepningen ruvar på avvikelsen, som inte kan kläckas utan det kontinuerliga och vanliga.

Upprepningens tvång kan förstås också vara igenkännandets glädje, tillfredsställelsen över att möta det bekanta och kära. Upprepning och vana skapar också hemkänsla; minnen och associationer till vardagliga ting och skeenden som bygger upp meningsfullhet och helhet i livet.

Vardagen i betydelsen det vanliga och det ständigt återkommande livsmönstret är också ett sätt att märka ut gränser och grupptillhörighet. Det märks när det uppträder något ovanligt, annorlunda och avvikande i vardagen. Våra känselspröt reagerar omedelbart på detta, och det är lätt att därmed göra en skillnad mellan vi och dom: ”Så där gör inte vi”, ”Det där passar sig inte”, ”Att man bara kan bära sig åt på det där sättet!”

I medvetandet är vardagen ofta en vardagsgrå erfarenhet, i varje fall när vi talar om den, och därmed uppmärksammas den inte så lätt. Men vardagen är basen för det sociala livet och därmed för liv överhuvudtaget. Det är den som bildar bakgrunden till att vi ska kunna uppfatta något som verkligt eller overkligt, bra eller dåligt, avvikande eller speciellt. Vardagskulturen går bl.a. ut på att borsta tänder, natta barn, passa tider och ha sin vanliga plats i lunchrummet.

Hur kan det komma sig att vardagen är så viktig och samtidigt så vanlig och ointressant att vi sällan tänker på den? Med en bild kan vi säga att vardagen är som golvet där vi bor. Så länge det håller, finns det ingen anledning att tänka på dess existens eller hållbarhet. Men det är just golvet som gör det möjligt att göra saker och ting och att bo just där. Om vi vill ha perspektiv på golvet (vardagen), kan man med Nils Ferlins ord tänka på att vårt golv är en annans tak.

Vardagskulturen är det grundläggande mönstret, och de allra flesta människors handlingar styrs av den. Det är vardagen man ska påverka, om man vill ha förändringar till stånd mellan människor. Delad vardag i gemenskap med andra är en helgjuten upplevelse. Martin Heidegger definierar t.ex. vardagen som det vi gör i omsorg om andra. Vardagen är eller kan på så sätt vara vacker, men den måste märkas och upplevas för att få den dimensionen. Ensam och grå vardag är tom, ibland skrämmande, och den har då med alienation att göra, dvs. den har blivit sådan i huvudsak genom ett kommersiellt samhälle.

Vardagen är grunden för människornas medvetande. Det som återkommer gång efter gång och dag efter dag formar en människas sätt att uppleva sig själv och bedöma andra. Det skapar vår uppfattning om samhället och om alla de grupper som finns i våra liv. Vardagsmedvetandet gör att vi kan navigera och hitta farlederna mellan livets olika sfärer, mellan händelser, grupper och institutioner. Vardagsmedvetandet ger oss en plattform att stå på och den stadga som behövs för att kunna göra avstamp i olika riktningar. Det vardagliga livet utgör den fasta punkt, varifrån vi kan ge oss ut på sociala upptäcktsfärder.

En sådan färd är omöjlig utan det roder som utgörs av den psykiska och sociala identiteten. En del av sökandet efter mening och meningsfullhet är upptäckandet av hur vi uppfattar oss själva och hur andra ser på oss. Det är i vardagen som man finner identiteten, när det förflutna kopplas med det nuvarande och det framtida, det man hoppas eller fruktar ska bli.