Mannen vittnade i ett utpressningsmål där hans svärson var målsägande, och de åtalade, som hade kopplingar till MC-klubben Bandidos, fälldes i tingsrätten. Innan huvudförhandlingen i hovrätten anmälde mannen till polisen att någon placerat en bomb i hans bil. Eftersom det föremål som påträffades i bilens bagageutrymme påminde om en bomb, sprängdes det. Senare framkom uppgifter om att svärsonen ensam eller i samförstånd med mannen kan ha legat bakom händelsen; de båda pekade ut varandra som gärningsmän. Svärsonen ska även ha skickat hotfulla sms till mannen och gett sken av att de kom från Bandidos; allt för att förstärka hotbilden inför hovrättsförhandlingen. Istället ogillade hovrätten enligt åklagarkammaren åtalet på grund av detta.
Eftersom det inte med tillräcklig visshet kunnat utrönas huruvida bomben var riktig eller ej, lades förundersökningen ned utan att åtal om falsklarmet väckts. JK konstaterar att ett beteende som sådant ibland kan föranleda jämkning. I förevarande fall ger utredningen inte någon entydig bild huruvida mannen var införstådd med eller delaktig i händelseförloppet på sådant sätt att jämkning av ersättningen enligt frihetsberövandelagen ska ske. Ersättning utgår därför med ett belopp som motsvarar vad som brukar utgå vid frihetsberövanden av jämförbar längd, det vill säga 3 000 kronor. Som stöd för sitt anspråk gällande ersättning för förlorad arbetsförtjänst har mannen uppgivit att han tvingats flytta flera gånger och därför inte kunnat arbeta under ett års tid. JK avslår anspråket i denna del.
Johanna Haddäng
