Vägen ur pinsamhetsträsket

Många jurister har kravlat i pinsamhetsträsket och kommit på sig själva med att argumentera med stöd av:

– oskälighet enligt 36 § avtalslagen
– svek
– obehörig vinst
– förutsättningsläran
– bristande lojalitet
– Europakonventionen om mänskliga rättigheter
– tro och heder
– bristande etik/affärsmoral

När det gäller inlagor i domstol kommer dessa pinsamheter ofta fram som sjätte-, sjunde- och åttondehandsgrunder. Man kan grubbla på i vilken ordning man skall ta dem. Eller med andra ord; vad som är mest pinsamt på en skala.

Det kan hända att man vinner på en pinsamhetsgrund – även om sannolikheten är liten. Det finns jurister som inte vill ha med pinsamma grunder i sin argumentation eftersom de riskerar att solka ner helheten och ta bort udden av de tjusigare förstahandsargumenten. Vad som är strategiskt bäst varierar från fall till fall.

Det luriga med pinsamhetsgrunderna är att just när de dyker upp i juristens hjärna känns de bra, relevanta och intelligenta. Jag menar, kvinnan förutsatte ju faktiskt när hon skrev på bodelningsavtalet att hon skulle ha rättslig möjlighet att få del av mannens pensionspengar. Och man får ju säga att det är illojalt att säga upp ett sjuårigt samarbetsavtal med en veckas varsel. Och nog är det både omoraliskt och oskäligt att sälja ett fridfullt sommarställe för 10 miljoner utan att berätta att det ligger en motocrossbana bakom kullen på andra sidan viken. Faktum är att detta senare luktar svek och i vart fall står i strid mot tro och heder.

Det ligger mycket i detta. Varför känner man sig ändå pinsam när man framför argumenten? Varför är man orolig för att man inte kommer att vara övertygande med denna argumentation?

En viss liten möjlighet har du kanske att vinna caset, men jag tror att du kan öka dina chanser väsentligt om du vrider till det hela. Det finns värdefulla korn i dina resonemang. När du vandrar omkring i pinsamhetsgeggan så gäller det att ta fatt i guldkornen och ta med dem upp på fast mark. Och när du står där, torr och ren med guldkornen i en rad framför dig, så ställer du följande fyra frågor.

1. Har vi ett avtal? Det har ni oftast – för det mesta är inte avtalsbundenhet problemet.
2. Vilket innehåll har avtalet? Nu blir det svårare. Du har det uttryckliga avtalsinnehållet. Dessutom har du utfyllande bakgrundsrätt (t.ex. sådant som står i köplagen eller i handelsagentlagen eller vilken lag som kan tänkas vara tillämplig). Men om du befinner dig i pinsamhetsträsket, är det troligtvis så att du inte fått stöd i avtalstexten eller av utfyllande bakgrundsrätt. Då kommer det viktiga; finns det några underförstådda avtalsvillkor (implied terms)? Det finns en ofta förbisedd möjlighet att plocka in de guldkorn som du fann i pinsamhetsträsket och omvandla dem till underförstådda avtalsvillkor.
3. Finns det något avtalsbrott? Har du lyckats identifiera ett underförstått avtalsvillkor, så kan du ofta konstatera att motparten brutit mot det.
4. Vilka påföljder aktualiserar avtalsbrottet? Nu öppnas större valfrihet än vad pinsamhetsgrunderna vanligen medger; hävning, skadestånd, prisavdrag, avhjälpande, fullgörelse m.m.

Det jag sagt här kan förefalla enkelt och självklart – men jag tycker mig ha sett att jurister ibland har svårt att komma ur pinsamhetsträsket. Trots att caset i grunden är ganska starkt fastnar juristen i tämligen hopplösa påståenden om svek som inte kan bevisas, luddiga blaha-argument om oskälighet och komplicerade resonemang rörande insikter om förutsättningar och vem som skall bära risken för att de inte materialiserats.

Mitt råd är sammanfattningsvis: Glöm inte bort att undersöka möjligheten att göra gällande avtalsbrott mot ett underförstått avtalsvillkor innan du väljer att fortsätta kravla omkring i pinsamhetsträsket.


Christina Ramberg
Christina.ramberg@vinge.se