På grund av en fastighets gränsmärkens betydelse som exklusivt bevismedel för bestämmande av fastighetsgränsers sträckning är det straffbart att falskeligen anbringa eller flytta, ta bort, skada eller förstöra sådana märken. Trots detta händer det att gränsmärken i vissa fall ändå rubbas ur sitt läge eller försvinner, exempelvis i samband med markarbeten. När så sker vill berörda fastighetsägare ofta få gränserna rekonstruerade och därmed markerade på nytt, vanligen då genom att helt nya gränsmärken sätts ut.
Enligt gällande bestämmelser har emellertid varken fastighetsägaren eller den som skadat ett gränsmärke rätt att anbringa nya gränsmärken eller sätta tillbaka gränsmärken som har flyttats ur sitt rätta läge. För att utmärkning ska kunna göras genom fastighetsbestämning krävs det att det råder tvekan om gränsens rätta läge, det vill säga att gränsen är i rättslig mening oklar. I annat fall är den enda möjlighet som står till buds att återställa gränsmärket med stöd av bestämmelserna i mätningskungörelsen. Vid ett återställande görs inte någon prövning av gränsens rätta sträckning utifrån de tidigare nämnda materiella reglerna i jordabalken. Placeringen av det nya gränsmärket baseras i stället på uppgifter i förrättningshandlingarna om koordinater eller andra mätdata för gränsen. Detta, liksom den omständigheten att åtgärden inte sker i form av en förrättning, medför att en gräns som har märkts ut genom ett återställande enligt mätningskungörelsen inte anses vara ”utmärkt på marken i laga ordning” i den mening som avses i 1 kap. 3 § jordabalken. Ett återställt gränsmärke har därmed inte heller de viktiga rättsverkningar i bevishänseende som gränsmärken normalt har enligt jordabalkens bestämmelser.
Regeringen föreslår nu att det införs regler om en kompletterande lantmäteriåtgärd, särskild gränsutmärkning, för att göra det möjligt att märka ut fastighetsgränser på marken i fler fall och på ett mer rättssäkert sätt än nuvarande regler medger. Dessutom föreslår regeringen att reglerna om fastighetsbestämning utvidgas så att det blir möjligt att avgöra vilken omfattning en gemensamhetsanläggning har. Enligt förslaget ska också kretsen av behöriga sökande vidgas så att staten eller en kommun får ansöka om fastighetsbestämning med anledning av vissa beslut enligt 7 kap. miljöbalken eller vid planering av allmän väg eller av järnväg. Det införs också en rätt för en samfällighetsförening att ansöka om fastighetsbestämning för att klarlägga vilken omfattning en gemensamhetsanläggning som föreningen förvaltar har.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2010.
