Tingsrätten undanröjde en parkeringsanmärkning eftersom uppställningsplatsen saknade detaljplan och därmed, enligt plan- och bygglagen, inte utgjorde allmän plats.
Hovrätten gjorde samma bedömning.
Nu ska HD pröva målet.
Kalmar kommun utfärdade i mars en parkeringsanmärkning avseende en kvinnas fordon. Som grund för parkeringsanmärkningen angavs att fordonet i strid med 3 kap. 48 § trafikförordningen hade stannats eller parkerats på allmän plats inom tättbebyggt område som är terräng.
Av bestämmelsen följer att fordon inom tättbebyggt område inte får stannas eller parkeras på allmän plats som är terräng.
Kalmar tingsrätt undanröjde parkeringsanmärkningen med hänvisning till RH 2015:49.
Av rättsfallet framgår att begreppet allmän plats i trafikförordningen ska ges samma innebörd som i plan- och bygglagen, nämligen som ett område som enligt detaljplan är avsett för ett gemensamt behov.
Den aktuella uppställningsplatsen omfattas inte av en detaljplan vilket innebär att platsen inte är allmän enligt 1 kap. 4 § plan- och bygglagen.
Mot bakgrund av detta ansåg tingsrätten att parkeringen inte skett i strid med 3 kap. 48 § första stycket trafikförordningen.
HD prövar
Göta hovrätt gjorde i alla delar samma bedömning som tingsrätten och avslog Polismyndighetens överklagande.
Högsta domstolen har nu meddelat prövningstillstånd i målet.
”I målet aktualiseras frågan om vad som enligt trafikförordningen utgör allmän plats vid parkering i terräng”, skriver domstolen på sin hemsida.
