Det dröjde 14 månader från det att förundersökningen gällande barnpornografibrott var klar till dess att den handläggande åklagaren uppmärksammade att den misstänkte var polisanställd och fattade beslut om att lämna över ärendet till Riksenheten för polismål. Dröjsmålet ledde till att tingsrätten senare fann att brottets straffvärde reducerats i sådan utsträckning att det fanns tillräckliga skäl att välja annan påföljd än fängelse. Detta eftersom det måste anses ha förflutit ovanligt lång tid sedan brottet begicks.
Åklagaren som handlade ärendet har anför att hon är medveten om dröjsmålet men att arbetssituationen på kammaren varit sådan att andra ärenden prioriterats. Åklagaren anför också att detta också nämnts för ledningen.
JO riktar nu kritik mot att åklagaren inte uppmärksammat att ärendet skulle handläggas hos Riksenheten för polismål direkt när förundersökningsprotokollet kommit in. När nu detta inte uppmärksammades blev ärendet liggande i 14 månader. JO finner dock inte anledning att rikta någon kritik i övrigt mot åklagaren med tanke på vad som framgått om arbetssituationen. Istället erinrar JO om chefsåklagarens övergripande ansvar för verksamheten och uppgiften att planera, leda och fördela arbetet och finner anledning att vara kritisk mot att chefsåklagaren inte vidtagit åtgärder för ärendets handläggning.
Beslutsfattare: Mats Melin, Emma Regnér
Källa: Blendow Lexnova
