Stockholm har sedan lång tid tillbaka varit en av de platser i världen som haft flest internationella skiljeförfaranden. Sveriges politiska neutralitet och höga rättssäkerhet har bidragit till att många avtal mellan parter från Ryssland, Ukraina, Vitryssland eller Kina å ena sidan och USA, Tyskland eller Frankrike å andra sidan har skiljeklausuler som hänvisar till SCC-reglerna eller ad hoc-förfarande i Stockholm. Stockholms historiskt starka ställning i öst-västtvister kan dock inte tas för given.
Sveriges konkurrensfördelar värderas inte lika högt som tidigare. Politisk neutralitet är inte längre en avgörande faktor när företag förhandlar om hur och var eventuella tvister ska lösas. Tyvärr är det också så att de svenska domstolarna, för den utländska betraktaren, inte framstår som lika skiljedomsvänliga som tidigare.
De två domstolsavgöranden som rest flest ögonbryn bland advokater i Paris, London, New York och Peking är Svea hovrätts avgörande från 2005 i Titan Corp. mot Alcatel CIT S.A. (Titan-målet) och Högsta domstolens avgörande från december 2008 i Melis, Hobér och Kraus mot Soyak International Construction & Investment Inc. (Soyak-målet).
Titan-målet var ett ICC-förfarande mellan två utländska bolag. Parterna hade bestämt att platsen för skiljeförfarandet skulle vara Stockholm. Av praktiska skäl hölls aldrig någon förhandling i Sverige. En av parterna klandrade skiljedomen. Svea hovrätt avvisade talan, i strid med lagens ordalydelse men med stöd av förarbetena, med motiveringen att skiljedomen saknade anknytning till Sverige. Avgörandet överklagades inte.
I Soyakmålet överklagade den part som förlorade skiljemålet skiljemännens beslut om de egna ersättningarna. Eftersom skiljeförfarandet handlades enligt Stockholm Handelskammares Skiljedomsinstituts regler hade ersättningarna bestämts av Skiljedomsinstitutet och endast återgivits i skiljedomen av skiljemännen. Högsta domstolen fann, helt i linje med lagens ordalydelse men i strid med förarbetena, att skiljemännens ersättningsbeslut kunde överklagas till domstol och återförvisade målet till tingsrätten där det nu ligger.
Titan-målet har fått till följd att advokater ibland avråder utländska företag från att välja Stockholm som plats för skiljeförfarande eftersom företaget riskerar att förlora möjligheten att klandra skiljedomen. Soyak-målet har visserligen stärkt parternas ställning men har också lett till en diskussion bland internationellt verksamma skiljemän om risken om att bli indragen i en lång domstolsprocess när man tar på sig uppdrag i Sverige.
Problemet med dessa avgöranden ligger inte så mycket i domstolarnas tillämpning som i utformningen av lagen om skiljeförfarande och dess förarbeten. Ett uppenbart problem är att lagen inte kan läsas och förstås utan tillgång till förarbetena och inte ens om man har det kan man vara säker på utgången. Ett annat problem är att lagen innehåller bestämmelser som avviker från internationell standard. UNCITRALs modellag har antagits av de flesta andra länder. Det borde också Sverige göra. Det skulle stärka Sverige som skiljemannaland och öka antalet internationella tvister som avgörs i Sverige. Fler tvister i Sverige innebär mer jobb och ökad tillväxt och bidrar till att Sverige kan behålla och förstärka sitt redan goda internationella anseende.
Lagen om skiljeförfarande fyller 10 år i år. Låt oss fira detta genom att anta UNCITRALs modellag!
