Otillräcklig utredning om störande kyrkklockor

En man som bor i närheten av kyrkan har yrkat att församlingen ska åläggas att begränsa ljudstyrkan vid klockringning från kyrkan. Kyrkorådet har yttrat sig såsom verksamhetsutövare och anfört att om man bor alldeles i närheten av ett kyrktorn får man antas vara införstådd med att ljudet av kyrkklockor kommer att höras in till lägenheten.

Miljödomstolen hänvisar till ett avgörande från Miljööverdomstolen där det konstaterats att ringning från kyrkklockor i och för sig kan utgöra olägenhet för människors hälsa i den mening som avses i miljöbalken och att regelbundet återkommande klockringning inte kan bedömas som en helt tillfällig störning. Av domen framgår det också att det krävs en samlad bedömning i det enskilda fallet.

I det aktuella målet finns dock endast mannens egen utredning av decibelnivån och någon fackmässig utredning finns inte. Det finns inte heller några uppgifter om att syn skulle ha företagits.

Miljödomstolen anser att Miljö- och hälsoskyddsnämnden i vart fall borde förelagt församlingen eller någon annan att genomföra undersökningar av relevanta decibelnivåer och genom att underlåta detta har nämnden inte fullgjort sin tillsynsplikt. Det material som nämnden haft tillgänglig har inte varit tillräckligt för att fatta beslut, enligt miljödomstolen.

Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut undanröjs därför och målet visas åter till nämnden för förnyad handläggning.

Källa: Blendow Lexnova