Riksrevisionen har uppmärksammat att 22 procent av huvudförhandlingarna i brottmål i landets tingsrätter har ställts in under senare år, vilket motsvarar ungefär 15 500 förhandlingar varje år.
Störst andel inställda förhandlingar finns framförallt i storstadsområdena, där problemet med delgivning utpekas som särskilt problematiskt. Exempelvis var under 2008 andelen inställda förhandlingar i Stockholms tingsrätt 29 procent, och i tingsrätterna i Solna och Nacka var andelen 30 procent.
Trots att Domstolsverket återkommande har undersökt orsaker till inställda förhandlingar och trots att vissa lagändringar genomförts, kvarstår problemen. Därför ska Riksrevisionen nu påbörja en granskning av sju av landets totalt 49 tingsrätter.
– Den höga andelen inställda förhandlingar i storstadsregionerna är ett känt problem som man ännu inte kommit till rätta med. Ofta är det misslyckade delgivningar som ligger bakom, säger Tina Malmberg på Riksrevisionen.
Cecilia Klerbro, chefsrådman på Stockholms tingsrätt, menar att delgivningar är svårare att genomföra i just storstäderna.
– Där är det lättare att hålla sig undan, och enklare att leva utan att ha en fast adress. I mindre städer har stämningsmännen lokalkännedom på ett helt annat sätt; de vet var folk brukar hålla till.
I vissa fall kan huvudförhandlingen hållas trots den tilltalades utevaro – om målet ändå kan utredas tillfredsställande och påföljden inte är för sträng. Men i andra fall måste huvudförhandlingen alltså ställas in.
– Många inställda förhandlingar leder till effektivitetsbrister, rättssäkerhetsproblem och höga kostnader. Det kan vara frustrerande för den enskilde som drabbas och risken finns att förtroendet för domstolarna minskar, säger Tina Malmberg.
Cecilia Klerbro håller inte med om att inställda huvudförhandlingar i sig leder till en minskad rättssäkerhet; kanske snarare tvärt om.
– Har man bedömt att det är nödvändigt att höra vissa personer för att rätten ska kunna döma riktigt i målet är det mer rättssäkert att ställa in huvudförhandlingen om någon av dessa uteblir, än att ta den ändå.
Innan beslut om att ställa in huvudförhandling fattas, försöker tingsrätten att få tag på de personer som inte dykt upp.
– Det händer att folk helt enkelt glömmer, så vi försöker ringa både parter och vittnen som uteblivit från huvudförhandlingen. Numera finns det större möjligheter att höra personer per telefon, vilket kan rädda en huvudförhandling. I andra fall säger vi till folk att de helt enkelt får pallra sig hit.
Men om tingsrätten inte får tag på de personer som uteblivit, och målet inte kan utredas i dessas utevaro, måste huvudförhandlingen ställas in och skjutas upp.
– Detta är förstås slöseri med resurser. Vi – domare, nämndemän, åklagare, försvarare och protokollförare – sitter ju bara där och kostar pengar.
Oftast är det huvudförhandlingen i olika mål som ställs in, men det händer också att förhandlingen skjuts upp flera gånger i ett och samma mål.
– Först kommer inte den tilltalade, nästa gång uteblir målsäganden och vid ett tredje försök kanske vittnet, som inte tror att det blir något denna gång heller, låter bli att gå dit, berättar Cecilia Klerbro.
Andra bidragande orsaker till att förhandlingar ställs in kan vara bristande samverkan mellan tingsrätterna och berörda myndigheter och aktörer så som Åklagarmyndigheten och polisens delgivningscentraler.
För att undersöka hur tingsrätternas administrativa processer fungerar ska Riksrevisionen besöka utvalda tingsrätter. Första anhalten är Göteborg, som kan vänta Tina Malmberg och hennes kollegor i projektgruppen redan i slutet av maj i år. Granskningen ska avslutas senast den 31 mars 2010.
Johanna Haddäng
