Judiciell självständighet för domaren kan inte garanteras enbart genom konstitutionella och andra rättsregler. Rättskulturella faktorer och professionella ideal är minst lika viktiga, skriver Olof Ställvik. Enligt Ställvik hotas domarnas professionella integritet i och med att Domstolsverket intar en allt mer aktiv roll, exempelvis genom de kvalitetsmätningar som görs.
– Vad som är god kvalitet i en professionell verksamhet avgörs av professionens medlemmar och det låter sig inte fångas i mallar. Detsamma gäller de kravprofiler verket tagit fram för ordinarie domare – jag menar att det är tveksamt vad dessa tillför i rekryteringsprocessen. Domarkåren har tämligen okritiskt underkastat sig dessa och andra förändringar av arbetets förutsättningar, säger Ställvik.
Ställvik menar att risken på lång sikt är att domarkåren, liksom andra professioner i viss mån gjort, börjar fokusera fel i strävan efter att uppfylla de ovanifrån satta målen – något som kan leda till en form av verksamhetsstyrning som inte passar för den dömande verksamheten.
– I Sverige betonas starkt förarbetenas roll – det är en del av vår rättskultur. På samma sätt ligger det i svensk rättskultur att domaren är en typ av statlig tjänsteman, visserligen särskilt kvalificerad, men ändå med sin främsta lojalitet hos staten, säger Ställvik.
Rättskulturen, där de konstitutionella reglerna är en del, sätter ramarna för vad domare kan och får göra. Trots detta menar Ställvik ändå att det viktigt att Grundlagsutredningen tar upp en del frågor kring domare i sitt betänkande, eftersom grundlagsreglerna har en viktig symbolisk verkan och kan på sikt påverka domarens intellektuella spelrum.
– Trots att svenska domares konstitutionella ställning är relativt svag i jämförelse med andra rättsstater i västvärlden, så kompenseras detta i viss mån av en stark professionell kultur, säger Olof Ställvik.
Text: Åsa Persson
