JK konstaterar att yttrandefrihetsbrottet uppvigling innefattar att någon uppmanar eller annars försöker förleda någon annan till brottslig gärning. För att någon ska kunna dömas för uppvigling krävs att gärningsmannens beteende objektivt sett har varit inriktat på att uppnå den effekt som bestämmelsen ytterst syftar till att förhindra.
Det krävs däremot inte att förledandet faktiskt lett till ett brott. För straffbarhet är det heller inte nödvändigt att det är fråga om en direkt uppmaning. Detta innebär att den som i framställer en brottslig gärning eller motsvarande i positiv dager kan göra sig skyldig till uppvigling.
Vid en samlad bedömning finner JK att den aktuella artikeln inte kan anses innefatta uppvigling, någon förundersökning inleds därför inte.
Johanna Haddäng
