Varför ler inte apor?

Det är zoologen Desmond Morris som ställer den frågan. Svaret är inte helt självklart, inte minst för att många tror att schimpanser faktiskt både ler och skrattar – det har man ju sett på teve! Men det handlar egentligen bara om dressyr och betingade reaktioner som högst sannolikt inte rymmer den känsloupplevelse och samspelssignal som gör att vi kan kalla det för ”leende”.
Det svar som Morris ger på frågan är: ”Därför att mamman har päls.”

Hans tankegång går något förvånande ut på att apor i likhet med människor är flockdjur som varit begärliga byten för olika rovdjur. Om de hör något misstänkt ljud flyr de omedelbart och apungarna, som alltid befinner sig i närheten av en vuxen, kan då gripa tag i dennes päls och följa med i flykten även om de ännu inte besitter den motorik som krävs för att klara sig på egen hand. Det är en bra överlevnadsstrategi för både individen och arten.

Morris fortsätter sedan med att fråga sig varför spädbarn ler, vilket de ju gör tidigt i livet. Hans svar är nu: ”Därför att mamman (eller pappen) inte har päls!” Människan har varit lika utsatt som apor för faror i omgivningen, men genom den långa barndomen och genom att spädbarn så att säga är ofärdiga kan de inte fatta beslut på egen hand och inte gå eller gripa tag i en vuxen vid fara. Barnen har visserligen en (svag) gripreflex, men de har ingen päls att klänga sig fast vid! Människans långa barndomen beror på att barnet måste födas ”för tidigt” på grund av hjärnans och huvudets storlek; ett äldre och större foster skulle ta livet av mamman.

Hur har människobarnet kunnat överleva och vad har naturen utrustat människan med som kompensation? Svaret handlar om den tämligen avancerade kommunikativa och sociala förmåga som människobarn föds med, bl.a. ögonkontakt och leende. Den tidiga kommunikation som äger rum mellan vuxna och små barn är av den karaktären att det skapas en relation (ett ”band”, som det ordet egentligen betyder) som gör att de vuxna tar ansvar för barnen i exempelvis en farosituation.

För att detta ska fungera och för att de vuxna ska få skuldkänslor om denna förpliktelse inte uppfylls krävs en identitet, som utvecklas utifrån de relationer som människor har till andra och till sig själva. Denna identitet rymmer flera aspekter, bl.a. följande:

• en självbild eller ett ”jag” som utgör ett handlingens styrmedel,
• en självkänsla, dvs. hur vi värderar den uppfattning vi har om oss själva, ”Duger jag?”

Alla människor har ett grundläggande behov av att duga och att i egna och andras ögon vara värda något – det innebär en positiv och realistisk självbild. Det får man genom bekräftelse, dvs. positiva reaktioner från omgivningen på vem man är och vad man gör.

Kommunikation och bekräftelse är viktiga i samspelet mellan människor när det exempelvis gäller uppfostran, ledarskap och organisationsutveckling. Det är starka krafter som det handlar om – människor kan göra praktiskt vad som helst för att ha en positiv självbild och en bra självkänsla, till och med gå i döden för detta. Det innebär att kommunikation och bekräftelse är viktiga som utvecklingsredskap i en organisation.

Vår identitet och självbild har två aspekter, en personlig och en social identitet. Det förstnämnda handlar om att man har en bild av sig själv som en unik individ, medan det sistnämnda innebär att man betraktar sig som en del av en unik grupp. Om den personliga identitet har brister eller är oklar, kan den stärkas med den sociala identiteten och tillhörigheten till en grupp, men då till priset av att man så att säga köper gruppens normer, även i de fall då dessa inte stämmer med personliga normer. Att i positiv bemärkelse stärka gruppidentiteten i en organisation kan bidra till att människors personliga identitet blir fastare. Därmed kan de över lag hantera stress och konflikter på ett bättre sätt.

Människor som behöver stärka självbild och självkänsla genom en grupptillhörighet har en tendens att nedvärdera andra grupper och överskatta den egna gruppens fördelar. Det är något som ofta blir tydligt i förhållandet mellan grupper i en organisation. Genom att skapa en diskussion kring frågor om kommunikation, relationer och identitet finns det stora möjligheter att undvika den typen av konflikter mellan grupper och förbättra relationerna mellan dem på en arbetsplats – därmed kan man påverka effektivitet och kvalitet i arbetet.