Jag tänker svära i kyrkan. Som rättrogen PR-konsult år 2009 bör man nämligen inte offentligt ifrågasätta sociala medier. Man ska helst, med hög röst och övertygelse, mässa ”glöm allt du trodde att du visste om medier – nu har Facebook, Twitter, bloggar och andra sociala medier förändrat hur hela världen fungerar”.
Det struntar jag i.
Släng inte bort din DN-prenumeration. Glöm inte bort det du redan vet om vanliga hederliga sociala relationer. Social media är inte en magisk mirakelkur som botar allt. Och, trots att Facebook har passerat 200 miljoner användare så kommer ert företags Facebook-sida troligtvis inte att revolutionera er tillvaro.
(om någon så kallad Digital Strateg läser detta och vill skicka mig hotbrev är du välkommen – du når mig på jonas.jansson@hillandknowlton.com).
Med detta sagt och mitt bröst lite lättare, ska jag avslöja vad man faktiskt kan använda sociala medier till – och varför just jurister (framförallt på byråsidan) har extra stor anledning att titta närmare på det.
Det som skiljer sociala medier från asociala dito är nämligen att de bygger på tvåvägskommunikation, att användarna skapar innehållet snarare än att det finns en enda avsändare och en stor massa passiva läsare/tittare. Och vad får någon att vilja delta i en konversation?
Engagemang.
Barack Obama fick miljontals bloggare, Facebook-användare, Twitter-läsare och andra att engagera sig i hans valkampanj just eftersom han fångade deras engagemang. På ett helt annat sätt får en rolig Youtube-video spridning för att den engagerar människors skrattmuskler en fredagseftermiddag på jobbet, så att de skickar den vidare och bidrar till lite improduktivitet. Och Wikipedia växer till världens största uppslagsverk för att människor är engagerade i att dela med sig av kunskap.
Och är det något som jurister har, så är det målgrupper som är engagerade i saker som ni är experter på (för exempelvis en producent av bakplåtspapper kan det vara lite klurigare). Bara några exempel:
Så snart lågkonjunkturen lättar kommer striden om talangerna att hårdna igen. Och vill man anställa jurister så letar man efter människor som är engagerade i sin karriär och intresserade av hur det är att jobba hos er. Fler och fler företag låter sina anställda blogga om sin vardag eller skapar nätverk för studenter eller branschkollegor, allt för att knyta en relation till potentiella nyanställda.
Ni har dessutom lyxen att vara experter på ämnen som väcker folkstormar och engagerar vardagsdiskussioner, oavsett om ni arbetar med skatterätt eller brottsmål. Det kan ni använda till exempel genom att själva blogga om aktuella frågor, eller genom att kommentera i andras bloggar och artiklar.
Inom exempelvis affärs- och immaterialrättsjuridiska tjänster finns en viktig kundgrupp som inte nödvändigtvis är experter på varje specialområde, men ändå är juridiskt kvalificerade. Då kan man göra som internationella London-baserade byrån Pinsent Masons, som tog vara på sina kunders engagemang genom att skapa www.out-law.com, en otroligt ambitiös informationskälla som skryter med fler än 10 000 sidor juridisk information.
Ett sista exempel: Innan Wikipedia kom trodde världen att bästa sättet att ta fram uppslagsverk med hög kvalitet var att tillsätta en grupp redaktörer som granskade alla fakta innan det publicerades. På samma sätt styrs fortfarande de flesta företags internkommunikation, men fler och fler vågar ersätta hierarkierna med interna Wiki-sidor och intranät där vem som helst kan lägga upp nyheter. Man släpper den toppstyrda kontrollen och upptäcker att det ger både högre kvalitet och – större engagemang.
Det som är svårt med sociala medier är att det är nytt och i ständig förändring. Det som är lätt är att det handlar om små investeringar att testa. Akta er bara för att tro att one size fits all – det har aldrig varit mindre sant än med sociala medier.
