Mellan Bemanningsföretagen och ett stort antal arbetstagarorganisationer, däribland Svenska Byggnadsarbetareförbundet, gäller sedan år 2000 varandra i allmänhet avlösande kollektivavtal för bemanningsföretag, det s.k. bemanningsavtalet.
Enligt bemanningsavtalet ska timlönen eller månadslönen under s.k. utbokad tid och vid längre uppdrag motsvara det genomsnittliga förtjänstläget för jämförbara grupper hos kund.
Frågan i Arbetsdomstolen är hur bestämmelsen ska användas i ett fall då det inhyrande företaget, ett byggnadsföretag, inte hade några egna anställda byggarbetare på de aktuella byggarbetsplatserna.
Rimec bedriver verksamhet inom bemanningsbranschen och är som medlem i Bemanningsföretagen bundet av bemanningsavtalet.
Mellan parterna har uppkommit tvist med anledning av att Rimec hyrde ut polska arbetstagare till NCC. Den huvud-sakliga tvistefrågan i målet är om Rimecs lönesättning av de polska arbetstagarna har stått i strid med bemanningsavtalet. Parterna har tvisteförhandlat i den frågan utan att kunna enas.
Svenska Byggnadsarbetareförbundet yrkar hos AD att Rimec ska förpliktas till förbundet utge allmänt skadestånd dels för kollektivavtalsbrott dels för förhandlingsvägran.
Rimec anser att parterna med begreppet ”jämförbara grupper hos kund” avsåg att jämförelsen skulle göras med kundföretagets egen personal på driftstället. Vid avtalsförhandlingarna fördes inga diskussioner om att jämförbara grupper hos kundföretaget kunde sökas i regionen eller landet i övrigt.
Förbundet bestrider att det är den personliga lönen som ska utgå enligt bemanningsavtalet i fall då det inhyrande företaget inte har några egna anställda på arbetsplatsen. Av bemanningsavtalet framgår att den personliga lönen ska utgå under tid då arbetstagaren inte är utbokad men ändå arbetar eller deltar i beordrad utbildning. Personlig lön ska även utgå i de fall då lönen hos jämförbar grupp är lägre än den personliga lönen. Det finns inte något utrymme enligt bemanningsavtalet att säga att jämförbar grupp saknas. En sådan ska enligt avtalet alltid definieras, anser förbundet.
Arbetsdomstolen kommer till slutsatsen att lönen under utbokad tid enligt bemanningsavtalet – frånsett fall där den personliga lönen skulle underskridas – alltid ska bestämmas med ledning av förtjänstläget för jämförbara grupper hos kundföretaget. Det bör tilläggas att en avtalstillämpning av denna innebörd står i god överensstämmelse med det syfte med avtalet som parterna synes vara ense om och som kommer till uttryck i riktlinjerna, nämligen att bemanningsföretaget ska betala neutrala löner.
Arbetsdomstolen anser att Rimec har brutit mot kollektivavtalet. Avtalsbrottet är av sådan karaktär och omfattning att det typiskt sett bör för anleda ett mycket kännbart skadestånd. Förbundet anser att skadeståndet ska vara större än ”lönebesparingen” genom avtalsbrottet. Arbetsdomstolen håller med mena anser att det finns vissa förmildrande omständigheter i målet. Domstolen anser att man måste beakta det att bemanningsavtalets regler om lön under utbokad tid inte varit helt klargörande och lätt tillämpade. Domstolen förklarar vidare att inget t yder på att Rimec handlat i ond tro.
Rimec beräknas ha sparat c:a 875 000 kr genom avtalasbrottet. Men tanke på omständigheterna anser AD att beloppet för allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott ska fastaställas till 350 000 kr.
När det gäller förhandlingsvägran förklarar arbetsgivarparterna att deras representant missade förhandlingen av misstag och domstolen accepterar mannens förklaring. Något vite utdöms ej.
Katja Bähr
katja.bahr@dagensjuridik.se
