En man döms efter resning i hovrätten för grov oredlighet mot borgenärer, då denne avhänt egendom ur ett flertal fastighetsbolag som kommit på obestånd. HD beviljade resning i visa frågor i målet, bland annat ansvaret för grov oredlighet mot borgenärer samt vissa ersättningsfrågor. Mannen, som varit företrädare för fastighetsbolagen, har vid flera tillfällen utspritt över ett par års tid, avhänt medel från bolagen och använt dem för att göra diverse investeringar i Lettland.
Hovrätten prövar inledningsvis huruvida målet är preskriberat, då oredligheten begåtts vid flera tillfällen under en lång tid för 16 till 18 år sedan. Hovrätten påpekar att lagstiftaren inte berört huruvida oredlighet mot borgenärer som begåtts under en längre tid, ska betraktas som ett eller flera brott. Hovrätten konstaterar dock att avhändandena svårligen kan skiljas från varandra och att det inte varit fråga om aktiva handlingar varje gång ett avhändande skett. Därav slå hovrätten fast att preskriptionstiden ska börja löpa från den senaste tidpunkten i respektive gärningspåstående. Åtalet skulle alltså ha preskriberats under olika delar av år 2003. Mannen har därvid påstått att något preskriptionsavbrott inte skett då han inte delgivits åtalet i enlighet med delgivningslagens regler. Hovrätten anser dock att ett avbrott skett i åtalspreskriptionen, detta då mannen på ett tidigt stadium i händelseutvecklingen känt till att han blivit stämd för transaktionerna och att han därmed inte kan ha undgått att han i samband med stämningen blivit åtalad för brott.
Hovrätten går sedan över till att pröva skuldfrågan och anmärker inledningsvis att då de påstådda brottliga transaktionerna inträffat för länge sedan, är bevisvärdet av vittnesutsagorna lägre och ska bedömas med viss försiktighet. Hovrätten anser dock att åklagarens utredning kring fastighetsbolagens ekonomi tydligt visar på att samtliga fastighetsbolag hade en ansträngd ekonomi vid tiden för att mannen tog över dem. Då hyresgästerna till fastighetsbolagen förmåtts betala hyra till ett annat bolag samtidigt som medel tagits från fastighetsbolagen, anser hovrätten att samtliga bolag varit på obestånd för respektive brottsperiod. Mannen har invänt att han inte avhänt medel från fastighetsbolagen utan att det rört sig om investeringar och alltså inte varit fråga någon förmögenhetsförsämring till nackdel för borgenärerna. Hovrätten anser dock att syftet varit att tömma bolagen på pengar och att transaktionerna inte skett i bolagens intresse.
Hovrätten dömer mannen till villkorlig dom, trots att gärningarna motsvarar ett fängelsestraff på tre år. Anledningen till strafflindringen är att hovrätten beaktar Europakonventionen artikel 6 om rätten till rättegång inom skälig tid. Då tiden mellan det att mannen delgetts brottsmisstanke och det då åtal väcktes varit 6 år och att det nu är upp till 18 år sedan de brottsliga gärningarna begicks, måste den synnerligen långa tidsutdräkten enligt hovrätten få genomslag i påföljdsbestämningen.
Frida Bogenkrans
