Vikten av en social psykologi

Socialpsykologi är ett ämnesområde som återfinns i gränsområdet mellan psykologi och sociologi. För att få en bild av vad ämnet står för kan vi börja med lite språkhistoria. Ordet social kommer från latin, ”socius”, som betyder bundsförvant och kamrat (det sistnämnda är ett ursprungligen spanskt som betyder att man delar ett kollektivt boende med andra). ”Social kan också härledas till sanskrit (”sacati”) och betyder då ”följa tillsammans med” eller ”dela”, vilket ger en ganska bra bild av vad det sociala handlar om:

gemenskap, sammanhållning men också kontroll och makt. Om psykologi är kunskapen om själen eller psyket (det grekiska ordet för själ) och sociologin kunskapen om kamratskapet, blir socialpsykologin kunskaperna om förhållandet mellan själen och kamratskapet eller mellan individ och samhälle.

Ordet individ betyder något odelbart, i detta fall från samhället. Men för att se odelbarheten måste man uppfatta vad begreppen står för, dvs. att individen, dennes individualitet och samhällelighet måste vara medvetandegjorda. Att människan särskiljs som en enhet för sig och uppfattar sig som något speciellt med en egen livshistoria och som kan styra sitt liv är något som flera författare menar uppträda mot slutet av medeltiden. Människan är sig själv, inte familjen, byn, släkten eller stammen; individen kan åtminstone i tanken avkollektivisera sig.

Om den nya tiden födde individen, medförde den också en mängd nya problem som på ena eller andra sättet hade med individens avskiljande från kollektivet att göra. Det är samhälleliga problem som t.ex. ”den sociala frågan” under slutet av 1800-talet, dvs. arbetslöshet, fattigdom, urbanisering, missbruk, kriminalitet och upplösning av familjeband. Man kan mena att sådana problem uppkommit eller i varje fall förvärrats av att en ny samhällsordning och nya ekonomiska förhållanden skilt individen från kollektivet.

I och med industrialiseringen kom arbete och boende, arbete och familj, lek och arbete att skiljas åt; det skapades nya familjeformer som möjliggjorde nya och flera identitetsuppsättningar. Detta har inneburit att människans sociala sammanhang inte längre är ett utan flera; det blir ”hack” i den sociala verkligheten. Det sociala livet för den moderna människan är därmed diskontinuerligt. Hon måste färdas mellan samhällssfärer som familj, arbete, utbildning, vänner, nöje och fritid eftersom dessa inte längre finns på ett och samma ställe.

I en bemärkelse är vi alla socialpsykologer. Vi skulle inte klara av vanliga sociala samspel med andra människor om vi inte kunde förstå, förklara och förutsäga följderna av egna och andras handlingar. Vi har lärt oss att handskas med en mängd händelser, relationer och situationer som vi ofta möter dagligdags. Vi har åsikter och uppfattningar om det vi möter och hör talas om, de sociala världar vi deltar i och som omger oss.

Vi tycker om än det ena och än det andra; vi har lojaliteter, skyldigheter och rättigheter och vi utnyttjar eller följer dem. Eftersom vi har erfarenheter av eller i varje fall hört talas om utlänningar och flyktingpolitik, krig och revolutioner, inflation och arbetslöshet, sjukdom och hälsa, poliser och kriminella, kärlek och hat, så anser vi oss också veta en hel del om sådana företeelser.

Vad ska vi då ha en socialpsykologi till, ett kunskapsområde som säger det vi redan tror oss veta? Det är klart att det finns socialpsykologisk kunskap som bara upprepar det vi visste sedan länge. Men det som verkar uppenbart blir ofta mindre uppenbart vid en närmare anblick eller om man främmandegör företeelsen i fråga med ett annat perspektiv och med andra begrepp. Det uppenbara är dessutom ofta toppen av ett isberg, där det intressanta kan ligga under ytan.

Det svåra med en vetenskap om människan och det sociala är därför svårigheten att ifrågasätta det givna, att betrakta det invanda som om vi aldrig sett det förut, som om vi inte hade ord för det. Vi kan studera det sociala objektivt, som om vi vore en främmande varelser eller som om vi studerade objekt eller föremål. Men vi måste också leta efter och förstå det subjektiva, den innebörd människor lägger i sina handlingar.

Vi måste förstå den agerandes förståelse, ibland även förstå det som aktören själv inte förstår. En social psykologi måste därför vara både objektiv och subjektiv. För att klara av detta måste vi ha intellektuella verktyg, hjälpmedel till förståelse och insikt, perspektiv som främmandegör eller problematiserar det givna och vardagliga.
 
Socialpsykologiska kunskaper kan ge oss en bättre förståelse för samhället och den roll man själv har i samhället. Framför allt kan vi förstå andras sociala världar bättre och en fördjupad syn på hur andra människor uppfattar och tolkar sin situation.

Kunskaper om individ och samhälle är inte någon intellektuell lyx utan en nödvändighet i ett samhälle där allt mer olika grupper lever allt närmare varandra. Oförståelse och okunskap skapar och förstärker fördomar och rädsla, vilket i sin tur bäddar för konflikter och aggressioner i mötet med alla som inte är bekanta eller lik en själv. För att en genomgripande egoism inte ska breda ut sig och förkväva solidaritet och utveckling, krävs ett minimum av förståelse av andras världar även för vanliga möten i vardagen. Det berikar vårt eget liv och det är nödvändigt, eftersom det goda samhället kräver att de olikheter som finns kan bemötas.

Socialpsykologin kan på så sätt vara en del i ett sökande efter meningsfullhet och sammanhang. Man söker då inte så mycket faktakunskaper som insikter, inte mångveteri utan mångkunskap som den grekiske filosofen Herakleitos menade på 400-talet f.Kr.

Socialpsykologin ska därför syssla med det som är väsentligt i mänskligt liv. Den ska inte ge några absoluta svar, men den ska kunna visa på vilka svar som kan ges, som har getts och på vilka grunder svaren vilar. Den ska t.ex. inte svara på om man ska gifta sig eller inte med den eller den personen, men den kan svara på under vilka omständigheter det skulle kunna bli ett bra och fungerande äktenskap, om hur exempelvis förväntningar och social bakgrund påverkar relationen och samspelet.