Alla som arbetar med tvister vet att antalet tvister ökar i lågkonjunktur och dess efterdyningar och minskar när tiderna blir bättre. Men hur länge kommer det att hålla i sig? Många antar att det är stora internationella tvister som ökar och att fler mål innebär en högre andel förlikningar. Stämmer det? Jag ska diskutera detta med stöd av statistik från Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC). Statistiken ger naturligtvis hela bilden, men siffrorna ger ändå goda indikationer på vissa generella trender. Kanske kan siffrorna också förvåna en och annan.
Antalet skiljemål fortsätter att öka under 2010
Genom finanskrisen och dess påverkan den globala ekonomin har antalet skiljeförfaranden ökat markant. I stort sett alla skiljedomsinstitut rapporterar en ökning av antalet mål. Störst procentuell ökning under förra året hade LCIA men även ICC och SCC fick fler mål än tidigare år. Ökningen har fortsatt under 2009. SCC-statistiken under första halvåret i år visar att antalet skiljemål har ökat med cirka 55 procent jämfört med samma period förra året; skiljemålen med internationell anknytning har ökat med 40 procent och inhemska skiljemål med 60 procent. Ökningen av antalet svenska skiljemål beror nästan uteslutande på att tre gånger så många förenklade mål påkallades under det första halvåret jämfört med motsvarande period förra året.
Senast vi hade en liknande ökning av antalet mål var efter IT-kraschen 2000. Toppen räknat i antalet mål nåddes 2003 för att sedan dala rejält under de två följande åren. Om den utvecklingen appliceras på den lågkonjunktur som vi nu befinner oss i kan vi anta att processbenägenheten fortsätter att vara hög under hösten och under större delen av nästa år, avta år 2011 och de följande åren, för att sedan stiga igen nästa gång konjunkturen faller.
En tydlig trend för 2009 är i internationella skiljemål att tvisterna rör väsentligt lägre belopp och är enklare i sak än under ett normalår. När det gäller svenska mål är det de förenklade målen som ökar mest.
Internationella tvister som påkallats under 2009 rör i genomsnitt 5 miljoner euro vilket kan jämföras med siffran 61 miljoner euro per mål för perioden 2003-2008. Medianen under samma period ligger på drygt 37 miljoner euro. Genomsnittet per mål har under ett enskilt år aldrig tidigare legat lägre än 17 miljoner euro (2005). I svenska mål ser vi inte samma värdeutveckling – i vanliga mål ligger yrkandena på samma nivå som under tidigare år. Däremot har, som jag nämnde ovan, antalet förenklade mål ökat kraftigt, med över 150 procent. En annan skillnad är att de förenklade målen som påkallats under 2009 rör högre belopp än under tidigare år. Ett förenklat mål omfattar i genomsnitt 750 000 euro under första halvåret 2009 jämfört med kring 300 000 euro tidigare år med en lägsta nivå på 120 000 euro (2004). Att det är de förenklade målen som ökat i antal under krisen och att de rör högre belopp än tidigare är ett resultat av att de förenklade reglerna används flitigt i Sverige och kanske förklaringen till att vi inte ser samma minskning av det omtvistade värdet i svenska ”vanliga” mål.
Lågkonjunkturen leder alltså till att företagen väljer processa för mindre krav än vad man gjort under tidigare år.En större andel av de skiljeförfaranden som påkallas under 2009 kommer prövas materiellt jämfört med ett normalår.
Det antas ofta att fler tvister innebär fler förlikningar. Vi kan ännu inte se några tecken på detta. Snarare är det så att det är färre mål än under tidigare år som hittills har avskrivits eller vilandeförklarats på grund av förlikningar eller förlikningsförsök. Detta kan kanske förklaras av den ökade benägenheten att processa under lågkonjunktur och det faktum att många företag helt enkelt inte har råd att dela en förlust. Jag tror därför att fler skiljemål än normalt kommer att avslutas med en skiljedom där yrkandena prövas i sak.
Linn Bergman
