Det var inte neutraliteten som fick Sverige att avvakta med EU-medlemsskapet. Avgörande var istället viljan att ha ett ekonomiskt och politiskt självbestämmande, menar Erik Magnusson.
Den svenska neutraliteten hade givetvis påverkats av en svensk anslutning till EEC men detta var knappast huvudorsaken till utanförskapet. Magnusson menar istället att huvudorsaken var att ett medlemskap hade inneburit att ett antal av de absolut viktigaste ekonomipolitiska verktygen inom ramen för den socialdemokratiska stabiliseringspolitiken hade gått förlorat. Dessa var framförallt valutaregleringen och etableringsregler som förhindrade utländskt ägande.
Neutralitetspolitiken lyftes av strategiska orsaker fram som anledning i den politiska debatten.
– För svenskt vidkommande var det av ytterst stor vikt att tillförsäkra sig låga tullar i handeln med EEC, samtidigt ville Sverige undvika ekonomipolitiska förpliktelser. Emellertid ansågs det otaktiskt att framföra rent ekonomipolitiska argument eftersom EEC tydligt framhållit att sådana undantag inte skulle beaktas. Man var således tvungen att hitta ett område där man förväntade sig vinna gehör hos både opinion och opposition och här fann man argumentationen om neutraliteten, förklarar Magnusson.
Det sena medlemskapet har påverkat Sveriges förhållande till den europeiska integrationen
– Att Sverige inte var ett av unionens ursprungsländer tror jag för det första inneburit att man i Sverige har svårt att förstå vissa viktiga frågor, inte sällan av symbolisk karaktär, som format EU:s struktur. Ett tydligt exempel är förståelsen för parlamentets flytt mellan Bryssel och Strasbourg och ett annat är den ofta hårt kritiserade jordbrukspolitiken, säger Magnusson.
Vidare menar han att den socialdemokratiska argumentationen om medlemskapets förenlighet med neutraliteten inneburit att ett EU-medlemskap inte betraktats som en garant för fred. I den svenska debatten handlade det snarare om i vilken utsträckning ett medlemskap försvårade Sveriges möjlighet att hålla sig utanför en eventuell stormaktskonflikt.
– I Sverige fanns en symbolisk sammankoppling mellan neutraliteten och det svenska folkhemmet. Eftersom folkhemmet hade en stark socialdemokratisk prägel har den svenska EU-kritiken i första hand kommit från väljare på vänsterkanten, förklarar Magnusson.
Den europeiska integrationen är inte självdynamisk
En vanlig förklaring bakom den europeiska integrationens utveckling har varit att exempelvis avskaffandet av tullar leder till ökad handel som i sin tur leder till ett behov av en gemensam handelspolitik.
Detta leder i sin tur till ett ökat behov av ekonomipolitisk samordning. De ökade handelsströmmarna och den integrerade ekonomiska politiken leder slutligen fram till en politisk och monetär union.
– Åtminstone på kort sikt visar emellertid utvecklingen i Europa att detta endast delvis inträffat. Ett antal länder har valt att inte införa den gemensamma valutan och vidareutvecklingen av EU genom Lissabonfördraget är osäkert, säger Magnusson.
Det svenska exemplet visar också att frihandel och en öppenhet mot omvärlden under dåtidens ekonomiska politik innebar ett politiskt behov av självbestämmande inom andra områden, exempelvis penningpolitik, för att man skulle kunna bedriva den väljarvinnande ekonomiska politiken.
– Integration inom ett område kan därför medföra ett kortsiktigt politiskt behov av självbestämmande inom ett annat, avslutar Magnusson.”
Text: Åsa Persson
red@dagensjuridik.se
