I tisdags kom EG-domstolens förhandsbesked i det så kallade Bwin-målet. Enligt detta är den portugisiska lagstiftningen, som förbjuder andra aktörer än den statligt kontrollerade juridiska personen Santa Casa att tillhandahålla bland annat onlinespel i landet, förenlig med EG-rätten. Detta trots att företaget Bwin får tillhandahålla liknande tjänster i ett annat medlemsland, och att friheten att tillhandahålla tjänster därmed inskränks.
Enligt juristen och entreprenören Douglas Roos, med förflutet från spelbranschen, var beskedet från EG-domstolen ”förväntat”:
– Beskedet mottogs med ganska svalt intresse av både jurister och aktiemarknaden. Redan i den så kallade Gambelli-domen från år 2003 kom EG-domstolen fram till att medlemsstaterna får ha statliga monopol om det är motiverat av sociala hänsyn. Inget nytt under solen, alltså, konstaterar han.
Företaget Bwin, som anordnar onlinespel, har sitt säte i Gibraltar och saknar driftställe i Portugal. Servrarna finns i Österrike och Gibraltar, och vadslagning görs direkt via Bewins webbplats. Liga är en vinstdrivande förening, där alla klubbar som deltar i fotbollsturneringar på professionell nivå i Portugal är medlemmar i. Liga arrangerar en fotbollsturnering som utgör den högsta serien på nationell nivå och ansvarar för det affärsmässiga anordnandet av denna turnering.
År 2005 ingick Bwin ett sponsoravtal med Liga, varpå namnet på den högsta serien ändrades till Bwin Liga, och en länk till Bwins webbplats lades på Ligas hemsida . Detta ledde till att styrelsen för Santa Casas spelavdelning ålade Liga och Bwin böter om 75 000 respektive 74 500 euro. Sedan Liga och Bwin väckt talan och yrkat att dessa beslut ska ogiltigförklaras, begärde den portugisiska domstolen förhandsbesked av EG-domstolen.
EG-domstolen konstaterar nu att Portugals lagstiftning visserligen inskränker friheten att tillhandahålla tjänster, att hasardspel tillhör de områden ”där det föreligger avsevärda moraliska, religiösa och kulturella skiljaktigheter mellan medlemsstaterna” och att gemenskapsrättslig harmonisering på spelområdet saknas . Detta innebär att medlemsstaterna är fria att fastställa målsättningarna för sin politik i fråga om hasardspel och, vid behov, exakt fastställa den eftersträvade skyddsnivån – under förutsättning att inskränkningar ska uppfylla kraven på proportionalitet.
Portugals lagstiftning gör det enligt EG-domstolen möjligt att ”kanalisera spelverksamheten till en begränsad krets och kan anses vara ägnat att skydda konsumenterna mot bedrägerier från operatörernas sida”. Avsaknaden av direktkontakt mellan konsumenten och operatören gör dessutom att internetspel medför andra typer av, och större risker, jämfört med vad som var fallet på de traditionella marknaderna.
Det kan enligt EG-domstolen dessutom heller inte uteslutas att – som i detta fall – ”en operatör som sponsrar vissa sportevenemang för vilka samma operatör anordnar vadhållning och som också sponsrar vissa lag som deltar i dessa evenemang befinner sig i en situation där denne direkt eller indirekt kan påverka resultatet och således öka sin vinst”.
Sammanfattningsvis strider den portugisiska lagstiftnigen inte mot EG-rätten. Douglas Roos menar att förhandsbeskedet inte förde något nytt med sig:
– EG-domstolen inte kan göra mer än den redan gör – istället måste hela systemet ändras, genom att privata företag tillåts få licens i medlemsstaterna, säger han.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
