Lagen, som berör arbetstagare i England, Wales och Nordirland, ska förhindra att olämpliga personer arbetar med barn eller ”utsatta vuxna”. Målet är att enbart personer som registrerats hos myndigheten ISA (Independent Safeguarding Authority) ska få arbeta med dessa grupper.
Reglerna gäller inte bara till exempel skol- och vårdpersonal utan även olika typer av frivilliga. I förlängningen skulle reglerna även kunna gälla en förälder som då och då skjutsar sina och andras ungar till och från en fotbollsmatch eller andra evenemang.
”Måste fråga sig om kontrollen är proportionerlig”
– Detta känns som en mycket integritetskränkande och allt för långtgående lag. Det borde finnas alternativa vägar att gå som inte är lika ingripande och ändå möta samma vällovliga ändamål, säger Oskar Öhrström, jurist på Datainspektionen.
Man måste också fråga sig om kontrollen är proportionerlig i förhållande till de problem man vill åtgärda och till det integritetsintrång som det innebär att bli registrerad, menar Oskar Öhrström.
– Jag ser en risk i att kontrollen delvis missar målet. Det är till exempel inte ok att mindre allvarliga förseelser, som inte har något som helst att göra med den allvarliga brottslighet som man vill förhindra, ligger arbetstagare eller arbetssökande till last i dessa sammanhang.
Straffbart anställa svartlistad
Inledningsvis berörs fem miljoner befintliga och potentiella arbetstagare och arbetsgivare av det som i Storbritannien kallas VBS – Vetting and Barring Scheme. Men när reglerna slagit igenom fullt ut år 2015 måste i stort sett alla vuxna som regelbundet kommer i kontakt med andras barn godkännas genom registrering hos ISA.
Att anlita en person som inte registrerats, eller någon som svartlistats där på grund av misstanke om att han eller hon på något sätt kan skada barn eller utsatta vuxna – fysiskt, känslomässigt, sexuellt eller finansiellt – kommer att vara straffbart för arbetsgivaren. En arbetstagare som underlåter att registrera sig beläggs med böter om motsvarande 60 000 kronor.
Hos ISA lagras all befintlig relevant information från till exempel brotts- och polisregister – men registret fylls även på bland annat tack vare arbetsgivarens upplysningsskyldighet.
Svensk modell att föredra
Söka i registret ska bara arbetsgivare få göra, i syfte att få reda på om anställda eller arbetssökande godkänts, och informationen kommer enligt ISA inte att lämnas ut till obehöriga. En person som nekats registrering kan överklaga beslutet, såvida han eller hon inte gjort sig skyldig till grova brott. I sådant fall kan man enbart begära att beslutet omprövas efter viss tid.
– Det svenska systemet, där en person som söker ett känsligt arbete själv får begära ut ett utdrag från belastningsregistret och lämna till den presumtiva arbetsgivaren förefaller bättre. Då kan man själv välja att utsätta sig för granskningen, menar Oskar Öhrström.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
