I samband med den datorisering inom myndigheter och förvaltningar som pågick under 1960-och 70- talet pågick en intensiv debatt om användningen av stora datasystem med personuppgifter. Trots att datoriseringen till en början uppfattades positivt av de flesta, väcktes snart tanken på allvar om det potentiella hot som detta kunde utgöra mot den personliga integriteten.
Åsa Söderlind som i sin avhandling valt att studera debatten och de politiska beslut som togs i samband med datoriseringen kan konstatera att lagstiftarna påverkats stark av den offentliga debatten.
– Trots att det fanns många integritetsproblem förknippade med datortekniken, kom hela debatten att koncentreras kring den offentliga sektorns användning av stora datorsystem med personuppgifter, menar Åsa Söderlind.
Samtidigt som debatten pågick hade en offentlig utredning fått i uppdrag att se över frågor kring offentlighet och sekretess inom både offentlig förvaltning och privata företag.
– Den offentliga debatten måste sägas ha påverkat utredningens sätt att uppfatta och diskutera integritetsproblem starkt och detta påverkade i sin tur utformningen av datalagen, säger Åsa Söderlind.
Den dominerande problembilden i debatten och utredningens arbete var att integritetsproblemet mer eller mindre uppfattades som ett ”tillits- och förtroendeproblem” mellan staten och de enskilda medborgarna, där lösningen för statsmakten var att försöka visa handlingskraft i syfte att återta kontrollen över datateknikens utveckling och det möjliga hotet mot människors personliga integritet.
– Trots att det nog egentligen fanns en genuin vilja att skapa ett skydd för den personliga integriteten mot det offentligas maktutövning kan man utifrån ett kritiskt perspektiv betrakta hela den dåvarande datalagstiftningen som ett sätt för staten att legitimera sin egen omfattande användning av datoriserade register, planering och administration, förklarar Åsa Söderlind.
Från den offentliga utredning som vid tiden genomfördes kan Söderlind konstatera att uppfattningen om den personliga integriteten i relation till datoriseringen till en början var vag. Istället fokuserades främst på problemet med att kommersiella intressen, såsom olika företag, via offentlighetsprincipen kunde få tillgång till personuppgifter.
Dessutom bar utredningen vid tiden för utredningen på en förlegad uppfattning av dåtidens datorteknik, där den uppfattades som en ”stor maskin” stående i ett rum någonstans på olika myndigheter eller företag.
– Då som nu utvecklas tekniken snabbt och datatekniken var i början av 70-talet redan på väg att spridas i form av exempelvis mindre PC-maskiner. Denna förlegade uppfattning bidrog till den grova underskattning som utredningen gjorde av antalet dataregister i landet de kommande åren. Datalagen byggde ju till en början på obligatorisk licens för i princip alla register, säger Åsa Söderlind.
– Idag handlar det inte längre om register utan om allt som vi kan göra digitalt; sprida information, kommunicera, vara sociala varelser och så vidare. Kanske blir det idag således andra styrningsmedel, såsom självreglering, yrkesetiska regler eller tekniska lösningar, än just lagstiftning som blir viktiga för persondataskyddet.
Text: Åsa Persson
red@dagensjuridik.se
