Tony Olsson kan numera ta emot oövervakade besök och oavlyssnade samtal. Jämfört med vanliga avdelningar har ”S-huset” större celler och högre i tak.
Gallergrindar, elektroniska dörrar, kameror och en metalldetektor påminner dock om att detta inte är någon vanlig avdelning. Kriminalvården beskriver S-huset som en anstalt i anstalten med en egen specialutbildad personalstyrka.
Tony Olsson förvaras i Sveriges säkraste fängelse. Här avtjänar han sitt livstidsstraff för polismorden i Malexander 1999. Rutinerna får dagarna att gå: Frukost, arbete, promenad, lunch, studier, middag, träning, dusch, telefonsamtal, kvällsmat, inlåsning.
Ledig tid går åt till att skriva böcker och till att plugga historia. Går allt enligt schemat tar han ut en examen i under hösten. 2004 gav han ut boken Chockvågor, och just nu filar han på en kriminalroman.
I Utbrytarna från i år beskriver han några av Sveriges mest uppmärksammade rymningar. Olsson beskriver boken som ett inlägg i den debatt som följde efter hans och tre medfångars uppmärksammade rymning från Hall.
Vad handlar boken om?
-Om rymningar mellan 1954 och 2004 ställt i perspektiv till den debatt som var 2004 och de konsekvenser den debatten fick för svensk kriminalvård.
Vad har du fått för reaktioner från andra intagna?
-Det är inte särskilt svårt att sälja in den till dem.
Och från kriminalvårdarna?
-Vårdarna tycker den är intressant, detaljerad och så.
Hur lång tid tog det att skriva boken?
-Ett år ungefär, jag hade ganska mycket hjälp utifrån. Folk hjälpte mig att skaffa material.
Vad använder du intäkterna till?
– De går till mina skadestånd. Jag håller på och sanerar mina skulder och tar ansvar för min brottslighet.
Efter de spektakulära rymningarna 2004 ställdes krav på säkrare fängelser. Justitieminister Thomas Bodström uppmanades avgå. Fem år senare är säkerhetshusen på plats – Tony Olssons placering i S-huset är en mycket konkret följd av hans eget agerande.
I inledningen till Utbrytarna skriver Tony Olsson att han ”misshandlats” och ”torterats” på anstalten, och att detta lett fram till rymningen från Hall.
Vad menar du med att du blev torterad?
-Tortyr innebär att man sätter handbojor runt handlederna så hårt att blodet stasas, så händerna börjar domna bort. Sedan kramar de händerna vilket känns som att köra ner dem i kokande olja så man skriker rakt ut av smärta. Sedan står kriminalvårdspersonal och skrattar. Då är det tortyr.
Anmälde du?
-Ja jag polisanmälde det. Men det hände ingenting.
Hur gick det till när du fick stryk sist?
– Jag hade slängt avföring på personalen. För att jag blev inslängd på isoleringen efter att avdelningen brann ner. Jag var helt oskyldig till det. Det var mitt sätt att visa mitt missnöje, jag kunde ju slagit dem men jag ville inte använda våld.
Vad innebär ”stryk”?
-Ja… de trampar och stampar på huvudet och slår en i solar plexus så man tappar luften. Sedan försökte de stoppa in en filt i munnen så jag inte kunde andas.
Vad tror du skulle krävas för att folk utanför ska tro på att det kan gå till så här?
-Problemet är att de här som blir utsatta för det här är kriminella och de går inte till polisen. Om de anmäler så utreds det inte.
Hur kommer man tillrätta med det?
– Det viktigaste är att utbilda personalen på anstalterna.
Kan man utbilda någon som får avföring i ansiktet att inte agera i affekt?
-Ja, om man utbildar folk i att om man behandlar folk dåligt så kanske man får avföring i ansiktet. Men framförallt, om man behandlar människor humant så tror jag inte de kastar skit på andra människor.
Bostadsrum i S-huset
Tony Olsson greps den 30 juli 2004, efter en omfattande insats av polisen och Nationella insatsstyrkan. Efter gripandet berättade Tony, via sin mor, att han skenavrättats. Vid gripandet ska polisen ha tryckt en pistol mot hans huvud och tryckt av.
Hur går en skenavrättning till?
-Vadå hur går det till?
Hur skenavrättar man någon med en Sig Sauer?
– Ja man sätter pistolen mot pannan och så har man den säkrad… Man måste ju förstå hur en Sig Sauer fungerar, för man kan ju trycka av en kula utan att en kula skjuts. Det beror ju på om den är säkrad eller inte. Men det vet ju inte jag som ligger med pistolen mot huvudet, jag hör ju bara att det klickar.
Och det här var alltså Nationella Insatsstyrkan?
-Nej det var det inte, det var Huddinge-polisens insatsstyrka, jag tror faktiskt inte Nationella insatsstyrkan hade betett sig så oprofessionellt. Men en bidragande orsak var att en polisman som var med vid gripandet var vän med en av poliserna i Malexander. Jag har upplevt mycket våld tidigare i mitt liv så jag behöll ju fattningen och talade med dem och sa att de inte skulle göra något de skulle ångra senare i livet.
Kan du inte förstå deras beteende då?
-Det kanske man kan förstå men aldrig acceptera.
Trodde du att de skulle skjuta dig?
-Ja det trodde jag, de första minuterna. Sedan förstod jag att det bara var för att skrämma mig.
Den uppenbara frågan, kan du förlåta dem?
-Ja, jag har inga aggressioner idag, nej jag tänker inte så mycket på det idag så.. att… man vet ju lite om hur det är att vara brottsoffer själv.
Hur tror du att det är att vara kriminalvårdare?
-Jag tror inte det är lätt att jobba som kriminalvårdare på slutna fängelser men det är minst lika svårt att vara intagen. Med all säkerhet och inskränkningar. Sedan sitter det ju många med psykiska problem som kanske för decennier sedan inte skulle suttit i fängelse. Jag har ju sett intagna som drabbats av psykoser. Som tror de ska dö. De kan sitta och prata med sig själva och sedan bara somna i utmattning.
Hur länge till kommer du att sitta?
-Tio år ungefär får jag väl räkna med. Det som talar till min fördel är att jag inte har dödat poliser.
Du har varit med på plats.
-Det stämmer.
Skulle du säga att du är oskyldigt dömd eller felaktigt dömd?
-Felaktigt dömd
Blir man sugen på att rymma igen?
-Nej faktiskt inte längre, jag har gjort tio år av mitt livstidsstraff. Jag tänker inte rymma mer.
Besöktstiden är slut. Några veckor senare besöker jag Tony Olssons blogg. Från S-huset i Kumla skriver han:
Hemlängtan. Jag vill inte vara här. I den här cellen, i det här fängelset, även om det är nybyggt och fräscht. Jag skiter i om det så är en svit på Grand hotel i Stockholm. Hem. Jag vill hem.
Robin Söder
red@dagensjuridik.se
Foto: Niclas Sandberg
