Grupper är lika – och olika

Om man läst en bok om grupper och gruppsykologi, vet man då allt som behövs för att leda och hantera grupper? Svaret på den frågan är både jakande och nekande – det finns nämligen både bestämbara och obestämbara element i det som sker i grupper. Det som böcker om gruppsykologi brukar handla om är nästan alltid det bestämbara, det som brukar ske i alla grupper och som både ledare och gruppmedlemmar kan påverka för att få gruppen att fungera så bra som möjligt.

Men det finns många exempel på att grupper inte fungerar som man vill eller har tänkt sig. Ibland kan även den bästa planering komma på skam, trots att man gjorde ”precis samma som förra gången”. Det är ett exempel på att det finns ett oförutsägbart element i grupper som är svårt eller omöjligt att generalisera fullt ut.

Vi måste därmed skilja mellan två aspekter när det gäller människans värld, nämligen att människor och grupper är både lika och olika.
Det förutsägbara och det obestämbara har sin grund i följande. Människan står med ett ben i naturen, hon är en biologisk varelse och har en mängd egenskaper gemensamma med djuren.

Om vi betraktar människor som naturvarelser, kommer vi att se att de till övervägande delen är lika – utseendet är i stort likt och invärtes är vi i stort sett utbytbara, t.ex. lungor och njurar fungerar i stort på samma sätt för vem som helst. Vår fysiska utveckling följer i stort sett samma mönster, vi åldras och vi dör på ungefär samma biologiska sätt.

Denna likhet ger en grund för förutsägbarhet, dvs. att de kunskaper vi har om oss som art är generella, gäller på andra platser och i andra tider än här och nu.

Men människan har även en annan sida – hon står med det andra benet i samhället. I sin samhällelighet utmärks människan också av att hon är individuell och har en unik personlighet. Hon har speciella erfarenheter, en egen identitet och personliga behov och mål. Varje människa är något för sig, och därför kan vi ur denna aspekt inte säga något med säkerhet om andra människor.

Vi kan gissa oss fram, men vi kan inte ingripa i en människas liv och tro oss veta konsekvenserna på samma sätt som vi kan ingripa i hennes kropp och förutsäga vad som då kommer att hända. I vårt medvetande har vi mål, avsikter och tolkningar som styr hur vi beter oss, och detta tillsammans med människors olikartade bakgrund är ett uttryck för den frihet och därmed den oförutsägbarhet de besitter.

Det finns också ett mellanområde mellan detta förutsägbara och oförutsägbara område som gäller människors beteende i stora grupperingar. Vi kan inte helt säkert, men med en bestämd och beräkningsbar osäkerhet, ganska noggrant förutsäga hur ett politiskt val kommer att slå, hur vi beter oss som konsumenter, hur många som sannolikt kommer att förolyckas på vägarna, hur många som kommer att begå självmord, hur många som kommer att börja skolan (det är inte bara att räkna!) eller gå en högre utbildning.

När det handlar om små grupper gäller både det förutsägbara och det obestämbara. Den förutsägbara kunskapen gör att vi vet att något kommer att hända när grupper träffas, och vi vet i stort vad som kommer att ske. Den oförutsägbara delen innebär emellertid att vi inte vet hur eller när det sker. Människor och grupper är både speciella och generella, både lika och olika.

Vad kunskaper om gruppsykologi kan ge är det generella (”att/vad”) men inte det specifika (”hur/när”). Det senare är något man måste sluta sig till utifrån den specifika grupp och situation man har att göra med och den inverkan man själv utövar på gruppen – något som bygger på erfarenhet av och reflektion över vad som sker i grupper.

Det generella och allmänna i gruppens funktionssätt och utveckling kommer att utgöra en mycket god grund för att gå in i en grupp som ledare. Det ger ett utgångsläge och en startpunkt – sedan får man använda sin erfarenhet, intuition och reflektionsförmåga för att få resten att fungera bra. Vi kan lära oss mycket av konsekvenserna av de fel och misstag vi gör, om vi bara reflekterar över dem och relaterar följderna till vad vi egentligen ville. Erfarenheterna ger en grund för handling och nya insatser som gör att vi inte agerar på måfå då vi vill ändra på något.

Att mer eller mindre på måfå organisera en grupp, dvs. utan eftertanke sätta ihop människor med varandra, säkerställer långt ifrån ett bra och effektivt arbete. Både formella och informella ledare behöver forma gruppen och dess struktur och process.

Man säger ibland att en grupp möter fyra slags hinder i sin väg mot ett effektivt arbetssätt: medlemmarna måste engagera sig, kunna samarbeta, dela med sig av uppfattningar och erfarenheter och besitta ett minimum av kunskaper om hur grupper fungerar, dvs. vad som brukar hända då människor kommer samman för att göra något tillsammans.

Ibland får man höra att grupper är allena saliggörande för allt vad människan gör, andra gånger att grupper är roten till allt ont. Men båda ståndpunkterna är överförenklade – grupper kan fungera destruktivt eller konstruktivt beroende på hur de används och hur man beter sig i gruppen.

Ju bättre man förstår vad som sker i en grupp och hur gruppmedlemmarna upplever detta, desto lättare är det att använda gruppen på ett konstruktivt sätt och desto bättre kontroll kan man få över destruktiva krafter i den.

Björn Nilsson