För tiotalet år sedan gjordes ett försök från Domarförbundets sida att formulera etiska regler för domare. Försöket ledde inte någon vart, såvitt jag erinrar mig bland annat på grund av att uppgiftens inneboende svårighet för att inte säga omöjlighet.
En domare förutsätts besitta kardinaldygder som rättrådighet och opartiskhet samt vara väl insatt i sak och juridik. Vad tillför det om självklarheter som dessa ges formen av etiska regler?
Blir effekten inte snarast en undran om kvaliteten i domarkåren. Redan finns ju för övrigt Olaus Petris enastående domarregler.
Claes Sandgren uppehåller sig särskilt vid jävsproblematik. Jag tror att de skiftande situationer som uppkommer knappast kan täckas genom generella regler. Som Sandgren själv är inne på finns en rikhaltig praxis från Europadomstolen och fortlöpande tillkommer nya avgöranden.
Är inte detta tillräckligt?
Lars Bentelius
Advokat
Läs också:
Etiska regler skulle ge domare ökat förtroende
Inför etiska riktlinjer för domare!
Kommentera artikeln
