En 47-årig man från Vitryssland begärdes utlämnad för skattebrott mot den Vitryska staten. Enligt ett häktningsbeslut framgick att mannen var misstänkt för skattebrott under 2004 och 2005, och enligt en dom har två personer dömts för medverkan till de aktuella brotten år 2006.
Mannen förnekar att han gjort sig skyldig till de påstådda brotten och menar att brotten fabricerats på grund av hans politiska engagemang inom den socialdemokratiska oppositionen.
Han är utbildad jurist och bidrog bland annat till finansieringen till partiet varför myndigheterna var ute efter honom då de vill strypa inkomsterna till partiet.
Högsta domstolen har i ärendet NJA 2008 N 21 lämnat en redogörelse beträffande Utrikesdepartementets rapport om mänskliga rättigheter i Vitryssland från 2006, vilken tydligt visade att respekten för mänskliga rättigheter i Vitryssland är mycket svag.
Landet har inte ratificerat Europakonventionen, och av olika FN-rapporter framgår att rättsäkerheten är bristfällig, att oliktänkande personer trakasserades och att bevisbördan ofta är omvänd.
Enligt motsvarande rapport från 2007 framgår att läget snarare har försämrats och att flera politiker, regimkritiker och aktivister formellt fängslats för olika administrativa förseelser men av internationella samfund ansedda som politiska fångar.
I en promemoria från Sveriges ambassad i Minsk från april 2009 framgår att även ekonomisk brottslighet formellt anges som skäl för att fängsla politiskt aktiva.
HD uttalar att de gärningar som mannen begärts utlämnad för motsvarar grovt skattebrott och grovt penninghäleri i svensk rätt, varför brottens svårighetsgrad inte i sig utgör hinder mot utlämning. Däremot innehållet häktningsbeslutet enbart misstanke om skattebrott, varför utlämning över huvud taget inte kan ske för penningtvättsbrottet.
HD konstaterar vidare att Vitryssland inte har tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention och att någon annan utlämningsöverenskommelse mellan länderna saknas. För att utlämning ska kunna ske krävs därför att det föreligger sannolika skäl att mannen begått den påstådda gärningen. Vid bedömningen är vad som är känt om rättväsendet av stor betydelse.
HD anser den åberopade domen vara svårtillgänglig och att den inte ger något beaktansvärt stöd för misstankarna mot mannen. HD finner sammanfattningsvis att det inte föreligger några sannolika skäl för att mannen begått gärningarna och att hinder för utlämning därmed föreligger.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
