När räddningstjänsten nådde fram var villan övertänd. Huset brann ner till grunden. DNA från 19-åringen påträffades på en mössa som hittades i närheten av huset.
19-åringen uppgav under förhören att mössan var hans och att det var han som anlagt branden. På kvällen hade han druckit öl och vin samt tagit tre sömntabletter och fick en ”kollaps” i hjärnan, tappade omdömet och ville göra något dumt.
Han tog sig in i huset genom att krossa en 60 gånger 120 centimeter stor ruta vid ytterdörren och skvätte sedan rödaktig vätska som han tagit med sig i vardagsrummet, som han tände på.
Men under tiden den rättspsykiatriska undersökningen pågick förklarade nittonåringen att han inte mindes att han anlagt branden.
Han mindes inget från den kvällen, eller ens vad han gjorde för en vecka sedan. Att han tidigare erkänt brottet berodde på att han kände sig pressad och inte ville bli anhållen.
Tingsrätten konstaterade att mannens erkännande och övriga uppgifter under utredningen framstår som rimliga, logiska och konsekventa. Ändå har försvararen hävdat att det finns flera tveksamheter i hans berättelse.
Tveksamheterna gällde bland annat i vilket utrymme mannen hämtat vätskan, var branden startat, hur han tagit sig in i huset samt måttet på fönstret han krossade.
Enligt försvararen och mannens far har nittonåringen inte tillräckligt begrepp om vad 60 och 120 centimeter innebär för att kunna uppge detta mått.
Beträffande mössan har fadern uppgett att det kunde vara den mössa som han själv tagit med sig och tappat när han skulle ut och hämta hästarna den aktuella kvällen.
Dessutom var han själv uppe sent och såg att sonen låg i sin säng. Vidare kan sonen enligt fadern inte koden till larmet och hade därför inte kunnat ta sig ut ur huset utan att detta aktiverades.
Även om pappans uppgifter enligt tingsrätten framstod som i viss mån tillrättalagda ansåg domstolen att man inte helt kunde bortse från dem.
Och även om mycket talar för att branden anlagts av nittonåringen finns det allt för många tveksamheter för att man med den säkerhet som krävs i brottmål ska finna att det enbart på grund av hans tidigare erkännande och den upphittade mössan har anlagts av nittonåringen.
Åtalet kunde därför inte bifallas.
Hovrätten konstaterar att även om det inte finns någon anledning att ifrågasätta förundersökningsledarens förhörsteknik är det inte möjligt att få en bestämd bild av om de frågor som ställts kan ha påverkat nittonåringen att lämna vissa svar.
Slutligen beaktas att det förekommit andra ouppklarade bränder i området.
Hovrätten finner inte skäl att ändra tingsrättens dom.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
