Sverige har medgett att det i nationell rätt saknas bestämmelser om att den nationella tillsynsmyndigheten på förhand ska godkänna åtminstone de metoder som används för att beräkna eller fastställa villkoren för anslutning och tillträde till nationella nät, inklusive överförings- och distributionstariffer.
Sverige anser dock att det svenska systemet gör det möjligt att uppnå direktivets mål, det vill säga att skapa en fullständigt fungerande inre marknad för el där rättvis konkurrens råder. Sverige anser att nättillträde utan diskriminering, på ett sätt som medger insyn och till rimliga priser, är garanterad i det svenska systemet.
EG-domstolen uttalar att Sverige kan inte nöja sig med att tillämpa ett system där granskningen av metoderna för att fastställa bland annat överförings- och distributionstariffer för el sker i efterhand, även om denna granskning skulle vara lika effektiv som förhandsgranskning. I direktivet föreskrivs uttryckligen ett system med förhandsgodkännande och medlemsstaterna ges inte utrymme för alternativa lösningar.
Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-direktivet om gemensamma regler för den inre marknaden för el, genom att inte anta lämpliga åtgärder för att säkerställa kraven på funktionell åtskillnad mellan distributions- och produktionsintressen i ett vertikalt integrerat företag, Sverige har inte heller ålagt en tillsynsmyndighet att ansvara för att på förhand godkänna åtminstone de metoder som används för att beräkna eller fastställa villkoren för tillträde till nationella nät, inklusive överförings- och distributionstariffer.
Katja Bähr
katja.bahr@dagensjuridik.se
