Tingsrätten kom fram till att landstingets regler är utformade så att alla kvinnor som lever i en parrelation med en man kan insemineras, medan endast den ena av kvinnorna i en parrelation med en annan kvinna har den möjligheten.
Dessa regler leder enligt tingsrätten till att hälften av de lesbiska kvinnorna missgynnas både i förhållande till heterosexuella kvinnor och till den andra hälften av de lesbiska kvinnorna.
Eftersom lesbiska par enligt regeln behandlas annorlunda än heterosexuella par är det fråga om direkt diskriminering av den yngre kvinnan, ansåg tingsrätten. Hon tillerkändes därför skadestånd om 50 000 kronor.
Hovrätten konstaterar nu att den som hävdar diskriminering eller missgynnande har åberopsbördan för de omständigheter som domstolen ska jämföra för att kunna avgöra om diskriminering eller missgynnande förekommit. Eftersom DO inte åberopat sådana omständigheter kan någon sådan prövning inte heller göras.
Den av Reproduktionscentrum uppsatta bestämmelsen tar i och för sig, enligt hovrätten, i sin ordalydelse sikte enbart på lesbiska par. Mot bakgrund av hur den tillkommit – att avsikten varit att föra över den redan befintliga förutsättningen för insemination att endast en i ett par fick behandling – anser hovrätten att bestämmelsen i och för sig bör kunna uppfattas som neutral.
Fråga är då om den i praktiken ändå missgynnar lesbiska par.
DO har anfört att landstingets behandling av kvinnorna som lesbiskt par ska jämföras med hur ett heterosexuellt par skulle ha behandlats. Men eftersom något missgynnande av kvinnorna så som par inte har förekommit, har de heller inte utsatts för direkt diskriminering.
I och med att hovrätten finner att bestämmelsen har tillämpats på kvinnorna som par på samma sätt som den skulle ha tillämpats på ett heterosexuellt par, ska DO:s talan i sin helhet lämnas utan bifall.
Vid denna utgång ska DO ersätta landstinget dess rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i hovrätten.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
