Tre syskon ärvde en Carl Larsson-tavla av deras morfar som avled 1975. Tavlan hade innehafts av familjen i fyra generationer och hade sedan år 1945 hängt i morfaderns sovrum fram till arvsskiftet i mars 2003. Syskonen sålde tavlan kort därefter via Bukowskis för 5 610 000 kronor.
Frågan i målet är om tavlan kunde anses utgöra personlig lös egendom även för syskonen och att omkostnadsbeloppet därför skulle beräknas enligt schablonregeln om 25 procent av ersättningen.
Skatteverket ansåg att en prövning huruvida ett innehav utgör lös egendom eller personlig lös egendom ska ske i varje ägares hand och att tavlan för syskonens del inte funnits utgöra en personlig lös egendom.
Kammarrätten fann att tavlan var hänförlig till familjens personliga tillgångar och att den använts för prydnadsändamål. Kammarrätten fann därmed att syskonen tillskiftats en personlig tillgång och inte gjort någon investering. Kammarrätten biföll därför samtliga syskons överklaganden.
Regeringsrätten konstaterar inledningsvis att det ”bör understrykas att enbart det förhållandet att viss egendom är värdefull inte medför att den ska anses som investeringsobjekt.”
Regeringsrätten konstaterar vidare att kontinuitetsregeln innebär att förvärvaren inträder i den tidigare ägarens skattemässiga situation och att tavlan därför blev en personlig tillgång även hos syskonen. Enbart det faktum att de sålde tavlan gör inte att tavlan förlorar sin karaktär av en personlig tillgång hos syskonen.
Regeringsrätten finner därför att omkostnadsbeloppet ska beräknas enligt schablonregeln och avslår Skatteverkets överklagande.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
