Häggman, som haft tillgång till vissa av sina egna så kallade sakakter, säger sig ha memorerat två meningar ur dessa. Den ena handlar om en påstådd sjukdom och den andra om påstådda nazistsympatier. Vidare har han noterat att han genomgående benämns som ”ökänd högerextremist”.
Till Justitiekanslern anför mannen att uppgifterna är att hänföra till Europakonventionens begrepp ”private life”, att lagringen skett utan stöd av lag eller för ett legitimt ändamål samt att lagringen inte varit nödvändig i förhållande till dess ändamål.
Av ett yttrande från Säkerhetspolisen framgår att en sakakt upprättas angående en händelse eller företeelse och att de nu aktuella uppgifterna rör mannens antikommunistiska verksamhet.
När uppgifterna behandlades ansågs de behövas för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet, bland annat eftersom mannen genom verksamheten skulle kunna komma att bli föremål för utländska underrättelsetjänsters intresse.
De aktuella handlingarna är gallrade från Säkerhetspolisens operativa verksamhet och enligt gällande föreskrifter överlämnade till Riksarkivet.
JK ansluter sig till Säkerhetspolisens bedömning att det fanns författningsstöd för att registrera uppgifterna om mannen. Därmed har de haft ett legitimt syfte och varit nödvändiga.
Den kontinuerliga och långvariga lagringen får emellertid anses ha inneburit ett oproportionerligt intrång i mannens rätt till respekt för privatlivet. För denna kränkning är han berättigad till ersättning om 35 000 kronor, samt 6 900 kronor för ombudskostnader.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
