En familj bestående av en mamma, pappa, två myndiga barn och två minderåriga barn sökte asyl i Sverige på grund av att de utsatts för övergrepp i Kosovo. Familjen menade att de trakasserats och misshandlats på grund av sin romska etnicitet och att de nu lider av allvarliga psykiska och fysiska men.
Migrationsdomstolen konstaterar att familjen inte kan betraktas som vare sig flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt. Vid prövningen av om familjen bör beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter, prövas de myndiga barnens skäl för sig.
Migrationsdomstolen konstaterar att flera av familjemedlemmarna lider av såväl psykisk som fysisk ohälsa men att ingen av dem är så sjuk att det föreligger grund för uppehållstillstånd. Domstolen finner dock att den 12-åriga dotterns psykosociala utveckling riskerar att skadas om hon tvingas återvända och med beaktade av principen om barnets bästa beviljas dottern uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Därmed beviljas även hennes föräldrar och yngsta bror uppehållstillstånd.
Den äldre brodern har svår epilepsi som skulle förvärras om han tvingades lämna sin familj varför migrationsdomstolen finner att även han ska beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter.
Beträffande den äldsta systern gör migrationsdomstolen den bedömningen att det på grund av hennes särskilda utsatthet, hälsotillstånd och avsaknad av anhöriga i hemlandet föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att det även i hennes fall finns grund för uppehållstillstånd.
Migrationsdomstolen beviljar därmed hela familjen permanent uppehållstillstånd.
Rådmannen är skiljaktig och menar att det inte hade framkommit sådana synnerligen ömmande omständigheter att någon i familjen kunde beviljas uppehållstillstånd.
red@dagensjuridik.se
