Granskningen visar att planeringen av de intagnas tid på anstalt inte fungerar tillfredställande och att samordningen och samverkan med andra myndigheter är bristfällig.
Bland annat framgår att en stor andel av de riskbedömningar som görs gällande de intagna är ofullständiga samt att de obligatoriska verkställighetsplanerna har stora brister.
Vidare visar granskningen på dålig dokumentationen och uppföljningen av planerna för de intagna. Riksrevisionen gör bedömningen att dessa brister riskerar att påverka möjligheten att minska återfall i brott.
– All personal med klientansvar förväntas kunna förbereda de intagna för ett liv i frihet. Ledningen bör se till att personalen har den kompetens och de förutsättningar som krävs för att klara av detta, säger riksrevisor Eva Lindström.
Regeringen och riksdagen har betonat att omständigheterna omkring frigivningen är avgörande för om en klient kommer att återfall i brott. Vidare påpekar de att en samverkan mellan myndigheter är en förutsättning för att minska risken för återfall. Enligt granskningen finns stora brister i det arbetet.
Bland 40 procent av de intagna har Kriminalvården inte tagit någon extern kontakt alls i samband med frigivning.
– Regeringen bör ställa hårdare krav på samverkan mellan Kriminalvården och andra beröra myndigheter. Det är viktigt för att minska risken för återfall i brott, säger Eva Lindström.
Kriminalvården har, förutom sin uppgift att verkställa straff, även som mål att motverka återfall i brott. Alla personer som är intagna på en anstalt ska ha en verkställighetsplan med åtgärder för att minska risken för återfalla i brott. Planen ska gälla under hela den tid som straffet verkställs.
red@dagensjuridik.se
