Ingvar Ericson, civilingenjör med inriktning på kemiteknik, reagerade reflexmässigt på uppgiften om att man hittat 2 000 mikrogram/gram tiopental i blodprovet från den lilla flickan som avled på Astrid Lindgrens barnsjukhus i september förra året.
– Sedan dess har jag ägnat tid åt att försöka reda ut frågan om sådana här koncentrationer verkligen kan uppstå i en liten levande människa. Jag har helt på eget initiativ, och ursprungligen enbart för min egen del, tagit mig litet rollen av ”Advocatus Diaboli”, säger han.
Tidigare i höst publicerade juristen Jakob Heidbrinks Ingvar Ericsons första utredning på sin blogg. Nu har han publicerat en andra rapport.
Rapportens syfte
Ingvar Ericson vill belysa frågan om det över huvud taget är möjligt att genom en injektion av tiopental skapa en så hög koncentration i ett levande spädbarn att man 24 dygn post mortem kan uppmäta en halt på 2 000 mikrogram/gram i perifert venblod.
– Enligt min mening går det inte och jag vill nu utmana åklagaren och polisens utredare i den frågan – visa att jag har fel, säger Ingvar Ericson.
Ett andra syfte med den nya rapporten är att liksom med den första försöka bidra till att alla som intresserar sig för fallet och vill diskutera det ska ha ett bättre faktaunderlag att utgå från.
– Det här är ett fall som, utöver de personliga konsekvenser det redan fått för läkaren, kommer att få konsekvenser juridiskt och medicinskt för lång tid framöver, konstaterar Ingvar Ericson.
”Unik koncentration tiopental”
En koncentration på 2 000 mikrogram/ml i blodet är med alla mått mätt extremt hög, konstaterar Ingvar Ericson.
– De högsta värden jag funnit är 392 mikrogram/ml vilket hänför sig till ett självmord och 370 mikrogram/ml som uppmätts efter en avrättning. 2 000 mikrogram/ml är absolut unikt.
Omfördelas snabbt i kroppen
I en människa med fungerande andning och cirkulation omfördelas tiopental mycket snabbt från blodet till olika organ och vävnader vilket bland annat är orsaken till att det klassas som ett ”narkospreparat med ultrakort verkan”.
Det tar 30-35 sekunder från det tiopental injiceras till dess det når hjärnan och den farmakologiska effekten inträder. Redan en minut efter injektionen har tiopental hunnit fördela sig i kroppen så att bara cirka 20 procent av den totalt injicerade mängden finns kvar i blodet.
Ingvar Ericson menar därför att någon cirkulation av blod med så hög halt som 2 000 mikrogram/ml kan inte ha ägt rum.
En halt på 2 000 mikrogram/ml i benen, där blodprovet som analyserats togs, skulle förutsätta en ”fullständigt orimlig stor injicerad mängd”, oavsett om injektionen getts i armen/handen eller benet/foten.
Hur har koncentrationen då uppstått?
– Ja, det är just det som är frågan. Det enda vi med säkerhet vet, är att Rättsmedicinalverket anser att blodprovet innehöll 2 000 mikrogram/ml. Frågan om hur det har hamnat där är det faktiskt åklagarens sak att försöka troliggöra. Det ska bli spännande att höra vad han har att föreslå, säger Ingvar Ericson.
Docent Krister Nilsson skrev i sitt yttrande till Socialstyrelsen att: ”Således kan den enda säkra slutsatsen bli att det blod som analyserats innehöll en mycket hög koncentration tiopental”.
Ingvar Ericson delar den uppfattningen.
– Det faktum att man, om man injicerar tiopental intravenöst, kommer att kunna påvisa det i ett prov på blodet innebär inte att man av ett blodprov som visar sig innehålla tiopental också automatiskt kan dra slutsatsen att det injicerats intravenöst. Ett klassiskt logiskt felslut, konstaterar Ingvar Ericson.
– Någon i den långa kedja av personer, från personal på sjukhuset och anhöriga som var närvarande under flickans sista timmar, de som hanterat och ansvarat för kroppen fram till obduktionen och de som sedan ansvarat för provtagning och analys, ljuger, håller tyst eller har inte ännu förhörts, menar Ingvar Ericson.
För enkelhetens skull har Ingvar Ericson ansatt att 2 000 mikrogram/gram ≈ 2 000 mikrogram/ml i sin utredning. Enheterna har därför använts omväxlande.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
