Hovrätten dömer en styvpappa för att denne vid två tillfällen ska ha misshandlat en av sina styvdöttrar, vid ena tillfället med en golvborste och vid andra tillfället med en såg. Han döms även för olaga hot då han hotat styvdottern och hennes syster till livet.
Hovrätten lägger liksom tingsrätten målsägandenas berättelser till grund för en fällande dom. Hovrätten bedömer dock vissa moment annorlunda. Bland annat uttalar domstolen att en sopborste är ett ovanligt tillhygge och att det inte framstår som troligt att målsägandena skulle ha ljugit om det.
Dessutom har flickornas mamma lämnat uppgifter om att hennes dotter haft märken som efter ett slag med en borste och dessutom har flickans kurator uppgett att hon berättat om misshandeln för henne.
Även vad gäller misshandeln med sågen anser hovrätten att det är fråga om en udda händelse. Styvpappan uppger även att han snärtat till flickan lätt med sågen men att snärten inte lämnat några märken. Hovrätten bedömer att misshandeln är att betrakta som ringa.
Hovrätten väljer slutligen att sätta tilltro till systrarnas berättelser om olaga hot. Domstolen anser att uttalandet är säreget och inte något som används dagligdags samt att styvpappan vid andra tillfällen uttryckt sig olämpligt och kränkande mot systrarna. Hovrätten gör därmed den bedömningen att någon tilltro inte ska sättas till styvpappans nekande till olaga hot.
Påföljden stannar vid villkorlig dom då hovrätten inte anser att det finns någon riska för att styvpappan ska återfalla i brottslighet.
Två nämndemän var skiljaktiga och ville fastställa tingsrättens friande dom.
