I målet är ostridigt att pojken har sin hemvist i en provins i Afghanistan och att förhållandena där inte är sådana att det finns ett generellt skyddsbehov som grundar rätt till uppehållstillstånd, utan att en individuell prövning av hans asylskäl måste göras.
Migrationsdomstolen bedömer att pojkens berättelse är trovärdig och därför gjort sannolikt att en arvstvist kan föreligga i och med att han är den ende av pojkarna som kan ärva fadern. Migrationsverket har inte ifrågasatt att styvbröderna är kriminella och att de är kapabla till våldsdåd, uppgifter som också stöds av vad som framkommit vid förhandlingen.
Migrationsdomstolen konstaterar att pojken tillhör en klan, men att denna inte kontrollerar ett specifikt område eller har möjlighet att tillhandhålla ett effektivt rättssystem. Som exempel har pojkens far vänt sig till det traditionella skiljeförfarande utan resultat. Sammanfattningsvis kan klanen inte sägas utgöra en sådan aktör som enligt skyddsgrundsdirektivet skulle kunna erbjuda ett fullgott nationellt skydd.
Eftersom pojken inte har några släktingar som skulle kunna ta emot honom i hemlandet, saknar han möjligt och relevant internt flyktalternativ. Migrationsdomstolen, som noterar att det saknas anledning att ta ställning till synnerligen ömmande omständigheter, bifaller överklagandet och beviljar pojken permanent uppehållstillstånd.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
