I juli 2001 meddelade Naturvårdsverket ett beslut om skyddsjakt på björn i Dalarnas län. I beslutet angavs dock att det var förbjudet att jaga björn vid åtel. I augusti 2001 sköts en 30 år gammal björn kallad Urtorparn och fem män åtalades för att björnen skjutits i strid med förbudet mot jakt vid åtel.
Tingsrätten dömde tre av männen för grovt jaktbrott och två av männen för grovt jakthäleri, mot deras nekande. Hovrätten friade därefter samtliga och menade att gärningen föll utanför jaktlagens bestämmelser. Hovrätten prövade då inte huruvida björnen fällts vid åtel.
HD fann att det som lagts de tilltalade till last innebar ett straffbart handlande och återförvisade målet för fortsatt handläggning i hovrätten.
Hovrätten konstaterar inledningsvis att begreppet åtel inte är angivet i lag eller förordning. Därefter konstateras att Nationalencyklopedin anger att åtel innebär dött jaktlockbete som används främst vid jakt efter rovdjur. Därefter konstateras att det omkring 25 meter från den plats som Urtorparn sköts på, fanns rester av nötkreatur och hovrätten finner att området uppenbarligen anordnats som en åtelplats.
Hovrätten finner därför i likhet med tingsrätten att Urtorparn sköts vid åtel och finner att den nu 59-årige man som förklarat att det var han som sköt ska dömas för jaktbrott. Till skillnad från tingsrätten bedömer dock hovrätten gärningen som jaktbrott av normalgraden.
Hovrätten dömer även en nu 31-årig man, som i egenskap av jaktledare haft skyldighet att se till att jakten bedrevs med tillåtna jaktmedel, för jaktbrott av normalgraden.
De övriga tre männen frias helt från ansvar.
Hovrätten bedömer att straffvärdet för de jaktbrott som 31-åringen och 59-åringen gjort sig skyldiga till motsvarar 80 dagsböter och beaktar därefter att det förflutit över åtta år sedan jaktbrotten begicks. Hovrätten finner att det vore uppenbart oskäligt att döma dem till påföljd och meddelar istället bägge männen påföljdseftergift.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
