En man och hans sambo avser att flytta från Sverige till Schweiz och varaktigt bosätta sig där.
Hans främsta anknytningsfaktor till Sverige kommer därefter att vara en fritidsfastighet som mannen avser att köpa ut till marknadsvärdet från ett indirekt ägt fåmansföretag.
Den sammanlagda vistelsen i Sverige anges till cirka 70 dagar per år.
Mannen äger genom fåmansföretaget ett helägt luxemburgskt bolag, vars enda uppgift är att äga akterna i fåmansföretaget. Fåmansföretaget har ett svenskt dotterbolag.
Nu ska koncernen avvecklas, genom att fåmansföretaget avyttrar dotterbolaget till utomstående köpare. Därefter ska även fåmansföretaget och Holding säljas på motsvarande sätt, alternativt likvideras. Det ekonomiska utfallet beräknas uppgå till cirka 12 miljoner kronor.
Skatterättsnämnden finner att mannen efter utflyttningen inte kommer att ha väsentlig anknytning till Sverige. Han är därmed inte obegränsat skattskyldig här på den grunden.
När Holding avyttrat aktierna i fåmansbolaget kommer mannen att vara begränsat skattskyldig i Sverige och enligt förutsättningarna i ärendet ha skatterättsligt hemvist i Schweiz enligt skatteavtalet med Schweiz.
Skatterättsnämnden konstaterar att rättsföljderna enligt skatteavtalet och 3 kap. 19 § IL är oförenliga. Enligt de principer som Regeringsrätten har lagt fast i RÅ 2008 ref. 24 ska reglerna i 3 kap. 19 § IL ges företräde framför skatteavtalet.
Därför ska mannen beskattas i Sverige för den kapitalvinst som uppkommer när han avyttrar andelarna i Holding alternativt likviderar detta bolag.
Sex av de nio personer som deltagit i Skatterättsnämndens beslut är skiljaktiga till detta, eller är av avvikande mening.
red@dagensjuridik.se
