Kvinnan arbetade som arbetsskadejurist på TCO:s arbetsskadeenhet. Försäkringskassan avslog hennes ansökan om livränta för inkomstförlust till följd av kronisk maladaptivt stressyndrom samt status post depression.
Försäkringskassan fann att betydligt starkare skäl talade emot ett samband mellan tidigare godkänd arbetsskada, krisreaktion exogen depression, med visandedag den 1 november 1991 och de aktuella besvären form av förstämningssyndrom, återkommande depressioner och kognitiva besvär av något oklar karaktär.
Kvinnan överklagade beslutet till länsrätten, och yrkade där att hon skulle beviljas livränta beräknad på mellanskillnaden mellan den inkomst hon skulle ha haft som förbundsjurist och inkomsten i hennes nya arbete som florist.
Länsrätten fann dock att det saknades en sådan positiv bevisning som krävs för att det ska kunna anses att övervägande skäl talar för att kvinnans aktuella besvär är orsakade av hennes tidigare godkända arbetsskada.
Försäkringskassan ansågs haft fog för beslutet att avslå hennes ansökan om livränta. Överklagandet avslogs därför.
Kammarrätten konstaterar att ett flertal sakkunniga har uttalat sig i sambandsfrågan, och att samtliga har någon form av specialisering inom psykiatrin.
Flera av dem menar att det föreligger ett samband mellan den tidigare arbetsskadan och de besvär som hindrar kvinnan från att arbeta som jurist. Försäkringskassans försäkringsmedicinske rådgivare anser däremot att ett sådant orsakssamband inte föreligger.
Kammarrätten finner att övervägande skäl talar för att den av Försäkringskassan tidigare godkända arbetsskadan med visandedag den 1 november 1991 även från och med den 1 november 2003 sätter ned kvinnans arbetsförmåga i förhållande till arbetet som jurist.
Kammarrätten bifaller överklagandet och upphäver länsrättens dom och Försäkringskassans beslut. Med hänsyn till instansordningen återförvisas målet till Försäkringskassan för fortsatt handläggning.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
