Elona är 32 år gammal och läser fjärde året på juristlinjen på Stockholms universitet. Hon flyttade till Sverige för åtta år sedan och lämnade kvar mamma, pappa och syster i Litauen. Hennes mål är att arbeta inom internationell straffrätt. I slutet på juni 2008 fick hon en chock – hennes 57-åriga pappa hade hittats död.
Elona berättar att det inte hade gjorts någon brottsplatsundersökning samt att en rättsläkare angivit att hennes pappa dött av ett hjärtfel, trots att han tidigare inte hade haft några sådana problem. På begravningen upptäckte Elona vissa missfärgningar varför hon begärde att få ta del av obduktionsprotokollet då hon började misstänka att allt inte stod rätt till.
Elona började parallellt med juridikstudierna läsa en kurs i rättsmedicin för professor Anders Eriksson, överläkare vid den rättsmedicinska avdelningen i Umeå. Hon visade honom bilderna från sin fars begravning och frågade om han kunde se om allt var som det skulle.
– Blåfärgningen av det högra örat kan vara ett blåmärke men det skulle även – helt eller delvis – kunna röra sig om likfläckar. Missfärgningen av hans högra kind, som skiftar lite i gult, kan tala för att det verkligen handlar om ett blåmärke, säger Anders Eriksson som anger att något säkert inte kan sägas utan att man närmare undersöker kroppen.
Elona berättar att polisen var ytterst ovillig att låta henne kopiera obduktionsrapporten.
– I Litauen måste man erhålla offerstatus för att få del av handlingarna, förklarar Elona som till sist lyckas få ett intyg om att hon, hennes syster och hennes mamma är att betrakta som offer.
När hon till sist får del av protokollet finner Elona att det utgör en nullitet.
– I Litauen måste alla läkarna som är närvarande skriva under, annars är det ogiltigt. I min pappas fall är det bara en läkare som har skrivit under.
Hon kräver därför att det görs en ny obduktion och att den ska filmas. Ett nytt protokoll upprättas, men även det saknar enligt Elona underskrifter. Någon film verkar trots garantier inte ha gjorts och blodprov som uppgavs ha tagits står inte heller de någonstans att finna. Det enda som finns är fotografier från obduktionen, men inte på någon bild visas ansiktet på den man som obduceras.
– Det kan inte ha varit min pappa som obducerades, säger Elona med säkerhet. När jag såg hans kropp efteråt fanns det inga spår av att någon obduktion över huvud taget hade skett.
Elona är övertygad om att bägge obduktionsrapporterna är förfalskade och påpekar att så enkla saker som hur många tänder hennes pappa hade skiljer sig väsentligt åt i de bägge rapporterna.
– Vi är de första i Litauen som tagit upp just obduktionsförfalskningar. Inom hälso- och sjukvård, läkemedelsindustrin och polisen är korruptionen som störst. Såväl polis, åklagare och andra myndigheter bara skrattar åt mig när jag försöker få hjälp, berättar Elona som har kämpat i ett och halvt år för att få polisen att utreda vad som har hänt.
Svenska ambassaden i Vilnius anger att korruption utgör ett problem i Litauen. Enligt Transparency International’s korruptionsindex hamnar Litauen på plats 52 av totalt 180 medverkande länder, med ett index på 4,9 på en tiogradig skala. Enligt samma lista anges Sverige vara världens tredje minst korrumperade land med 9,4 i korruptionsindex. Somalia, som betraktas som världens mest korrumperade land, har 1,1 i index.
Enligt utrikesdepartementets rapport Mänskliga rättigheter i Litauen 2007 anges att korruption förmodas finnas i samtliga sektorer och att det utgör ett samhällsproblem som äventyrar rättssäkerheten. Polismyndigheten anges vara mest korrumperad.
Elona och hennes familj har nu anlitat en advokat som i Litauen är känd för att kämpa för mänskliga rättigheter. Enligt utrikesdepartementets rapport anges att genomsnittslönen i Litauen uppgår till drygt 5 000 kronor i månaden. Advokatkostnaden beräknas till mellan 600 kronor till 1 800 kronor per timme, enligt svenska ambassaden i Vilnius.
På bilden: Elona och hennes advokat Kestutis Cilinskas.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
