Vissa bör över huvud taget inte arbeta med människor

Skandinaviska företagsledare uppger att de kan utnyttja endast 15 % av det så kallade humankapitalet. Man undrar – var har de begravt de återstående 85 procenten? Eller – vad är det som gör att medarbetarna väljer att ge företaget endast 15 % och behålla 85 % för sig själva?

En bra chef, i avsevärd sammanfattning, skapar en innovativ och kreativ miljö som underlättar för de anställda att förverkliga sin fulla potential, motiverar – inte kommenderar, coachar – inte kontrollerar. Chefens centrala uppgifter är att utveckla människor, lyfta fram ny talang, nya perspektiv och andras kompetens, leda laget, sätta företagets behov före sina egna och genomföra förändringar. Egenskaper som antagligen ökar chansen att du lyckas med andra är att du brinner för något, att du är entusiasmerbar och öppen för andras entusiasm, att du låter dig motiveras, att du är nyfiken, öppen och positiv (men inte okritisk), att du är lagspelare, tycker om att arbeta tillsammans med andra, att du inte ger upp så fort det tar emot en smula och att du har den vidsyn som följer bland annat av att du har fritid och intressen utanför jobbet. Några önskvärda kännetecken på ett gott företag är att arbetet har mening, att arbetskamraterna är engagerade och entusiastiska, att ledning och medarbetare drar lasset tillsammans och att alla har roligt på jobbet.

Samtidigt är det viktigt att du inte har orimliga krav på dig själv. Ledarskap är ingen prestationssport. Du behöver inte vara perfekt. Man kan lära sig att bli en bra ledare, genom att vara uppmärksam på medarbetarnas reaktioner på det man gör. Arbetet som ledare är en ömsesidig läroprocess med ledaren i förarsätet. På det sättet växer du som människa och medarbetarna får en god förebild. Många ledare upplever av och till, att det bästa inte är gott nog. Det finns ingen anledning att känna skuld över det (det är skillnad på ansvar och skuld). Det är bara en möjlighet att ta ansvar och ändra sin egen insats. En tillräckligt god ledare gör helt enkelt så gott hon kan och tar ansvar för sina misstag i samma takt som hon blir varse dem.

Detta sagt finns det de som faktiskt, med sitt nuvarande sätt att vara och förhålla sig, inte bör vara ledare och ibland över huvud taget inte arbeta med människor. Åtminstone inte just nu, och ibland aldrig. Det är ingen mänsklig rättighet att leda ofta sårbara människor som i många avseenden är beroende av dig. Att ha makt förpliktigar! Många anser sig kallade, men bara den som ödmjukt vill tjäna dem hon är satt att leda förtjänar sitt uppdrag.