Fyra män åtalades för grov människosmuggling med anledning av att sju personer från Afghanistan transporterats från Frankrike till Sverige i september 2009. Två av männen, ursprungligen från Estland respektive Litauen, medgav att de visserligen hade transporterat personerna i en minibuss men förnekade brott då de menade att de inte kände till att personerna i fråga sakande pass eller andra införselhandlingar.
Tingrätten dömde alla fyra för grov människosmuggling till fängelse i åtta månader.
De två männen från Baltikum överklagade och menade att de saknade uppsåt, att gärningen i vart inte skulle bedömas som grov samt att straffet åtminstone skulle sättas ned.
I likhet med tingsrätten finner hovrätten att de två männen har hjälpt de sju afghanerna med resan från Frankrike till Sverige samt att de varit införstådda med att de personer som de hämtade i Paris saknade handlingar som tillät dem att förflytta sig inom Europa. Genom att hjälpa dem har de två männen gjort sig skyldiga till människosmuggling.
Männen förklarade sitt handlande med att de på grund av den ekonomiska krisen i deras respektive hemländer, Litauen och Estland, begett sig till Norge för att finna arbete. Hovrätten finner att de har företagit människosmugglingen mot betalning och att gärningen med hänsyn därtill ska bedömas som grov.
Hovrätten finner att männen ska dömas till fängelse men att det saknas skäl att överskrida minimistraffet varför påföljden sätts ned till fängelse i sex månader.
