Efter att ha kallats till dels en rekryteringskonferens och dels en personlig intervju för att arbete som utredare/bedömare hos Försäkringskassan, fick en kvinna besked om att hon inte var aktuell för tjänsten. Som skäl angavs att Försäkringskassans datasystem inte gick att anpassa för synskadade.
Arbetsdomstolen, AD, konstaterar att en arbetsgivare enligt lag är skyldig att vidta skäliga stöd- och anpassningsåtgärder för personer med funktionshinder i syfte att försöka se till att dessa kommer i en med andra jämförbar situation.
De åtgärder som kan komma i fråga kan vara anskaffande av arbetshjälpmedel eller justeringar av arbetsplatsen. Det kan även handla om till exempel att förändra arbetsorganisationen, arbetstiderna eller arbetsuppgifterna.
En möjlig anpassningsåtgärd som Diskrimineringsombudsmannen, DO, som företräder kvinnan i AD, hänvisat till i det nu aktuella fallet innebär att hon enbart skulle handlägga sjukersättningsärenden.
AD finner dock att det inte skäligen krävas av Försäkringskassan att, vid en nyrekrytering som det var fråga om här, i så hög grad begränsa det utannonserade arbetets innehåll.
Av utredningen framgår att det aktuella datasystemet, ÄHS, inte fungerar med förekommande skärmläsarprogram och därför är otillgängligt för blinda och gravt synskadade.
Av utredningen har emellertid även framkommit att problemen med denna otillgänglighet skulle kunna lösas genom omprogrammeringsåtgärder som omfattar hela systemet. Tidsåtgången för detta har uppskattats till cirka 20 000 timmar.
AD finner att det inte är skäligt att kräva att Försäkringskassan skulle ha vidtagit en generell åtgärd av den omfattningen för att göra det möjligt för kvinnan att få tillträde till det utannonserade arbetet.
En föreslagen procedur att med hjälp av utskrifter, skanner och översättning till ordbehandlingsprogram, tillgängliggöra all behövlig information framstår, enligt AD, i sig som en alltför tidsödande och omfattande åtgärd.
Till detta kommer att även dessa åtgärder därutöver hade krävt stöd av ett arbetsbiträde för att kvinnan skulle ha kunnat tillgodogöra sig handskrivna texter.
Sammanfattningsvis finner AD det visat att det inte varit skäligt att Försäkringskassan skulle ha vidtagit de stöd- och anpassningsåtgärder som hade behövts för att sätta kvinnan i en jämförbar situation med den för personer utan hennes funktionshinder.
Kvinnan har alltså inte haft sakliga förutsättningar för tjänsten som utredare/bedömare. Försäkringskassan har därför inte diskriminerat henne när hon nekades anställning på grund av sitt funktionshinder.
AD förpliktigar DO att stå Försäkringskassans rättegångskostnader om 60 000 kronor.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
