– Mitt primära syfte är inte att arbeta brottsförebyggande. Om mitt arbete sedan kan vara andra till hjälp i ett sådant arbete så är det bra, men det är inte mitt mål.
Det säger Vania Ceccato, docent vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. Hon ska forska i huruvida samhällsplaneringen på de platser där utomhusvåldtäkter begås har gemensamma drag.
Arbetet går ut på att Vania, tillsammans med en grupp andra forskare, ska kartlägga och granska de platser i Stockholm där utomhusvåldtäkter begåtts.
– Syftet med projektet är inte att minska antalet våldtäkter med hjälp av förändrad samhällsplanering. Det jag vill uppnå är inte en metod för hur man ska kunna förebygga utomhusvåldtäkter utan jag vill genom att analysera data se om man kan hitta gemensamma drag hos de platser där våldtäkter begåtts, säger Vania Ceccato.
Upplever du att media missuppfattat dig?
– Folk har hört av sig till mig och varit upprörda och vissa artiklar som berört mitt arbete har haft helt galna rubriker. Men å andra sidan är det bra med uppmärksamhet.
I en förstudie till projektet besökte Vania 10 – 15 brottsplatser i Stockholmsområdet där våldtäkter begåtts. Hon vill dock inte dra några slutsatser av den primära undersökningen.
– Jag var nyfiken, säger Vania. Jag gick igenom brottsplatserna med hjälp av polisdata. Något som var intressant var att platserna inte var innerstadsplatser, utan snarare närförorter. Men några slutsatser vågar jag inte dra ännu. Jag har en hypotes men den måste testas innan jag kan uttala mig mer.
Vania har tidigare uttalat att kvinnors rädsla ofta är överdriven vad gäller att röra sig i det offentliga rummet och att vissa platser klassas som våldtäktsplatser av kvinnor.
–Min uppfattning är att kvinnor ofta ses som offer i det offentliga rummet. Vi vill få en ökad förståelse för hur kvinnors rädsla påverkar deras vilja att röra sig. Det är första steget framåt för att förstå mer om kvinnors rädsla i den offentliga miljön.
Frida Bogenkrans
frida.bogenkrans@dagensjuridik.se
