Birgitta Crafoord, jurist och företagare, dog i lungcancer strax före jul i december 1999 och efterlämnade ett arv på omkring 103 miljoner kronor till sina tre söner. Familjen hade redan innan förberett sig ekonomiskt genom att diskutera hur arvsskatten skulle kunna minskas.
Av denna anledning hade de tagit kontakt med revisionsbolaget Öhrlings PricewaterhouseCoopers AB, PWC, och anlitat två skatterådgivare. De fick rådet att en av tillgångarna, en fordran om nära 65 miljoner kronor på ett bolag, skulle kvittas genom att Birgitta Crafoord erhöll samtliga aktier i en nyemission vilka skulle betalas kvittningsvis med hennes fordran.
19 miljoner i ökad arvsskatt
Familjen följde rådet och kvittningsemissionen beslutades två dagar innan Birgitta Crafoord avled. Emissionen registrerades dock inte förrän tre veckor senare vilket fick till följd att den så kallade lättnadsregeln i arvsrätten inte var tillämplig. Tingsrätten konstaterade att arvsbeskattning skulle ske utifrån förmögenhetsförhållandena på dödsdagen och fann att nyemissionen inte kunde anses genomförd då den då inte hade registrerats. Ekonomiskt innebar den bristande registreringen att arvsskatten höjdes med drygt 19 miljoner kronor.
Efter att hovrätten fastställt tingsrättens dom och Högsta domstolen beslutat att inte meddela prövningstillstånd framförde dödsboet en reklamation avseende felaktig rådgivning. Dödsboet menade att det inte hade följt det aktuella rådet om PWC hade upplyst dödsboet om att en registrering krävdes för att lättnadsregeln skulle gälla.
PWC gjorde i första hand gällande att reklamationen gjorts för sent och i andra hand att bolaget inte lämnat felaktig rådgivning.
Tingsrätten fann att PWC av oaktsamhet ådragit sig skadeståndsansvar och förpliktigade PWC att betala dödsboet drygt 22,5 miljoner kronor i skadestånd samt 908 742 kronor för rättegångskostnader.
Det ålåg PWC att upplysa om registreringens betydelse
Hovrätten finner inledningsvis att det ålegat PWC att fästa familjen Crafoords uppmärksamhet på osäkerheten beträffande registreringens betydelse för arvsskatten och att underlåtenheten innebär att PWC åsidosatt den omsorg som ålegat bolaget vid sin rådgivning. PWC har därav ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot dödsboet.
Hovrätten finner därefter att lagen om finansiell rådgivning till konsumenter avser avtalsförhållanden som företer stora likheter med det avtalsförhållande som det nu är fråga om. Hovrätten finner att bestämmelsen om reklamationsskyldighet ska tillämpas analogt och att det därför ålegat dödsboet att inom skälig tid reklamera skadan. Arvsskattemålet avslutades först i september 2004 då Högsta domstolen beslutade att inte meddela prövningstillstånd och det var först då som det stod klart att dödsboet drabbats av skadan.
Dödsboet reklamerade skadan i december 2004 och hovrätten finner att det därigenom reklamerat inom skälig tid. Dödsboet har därmed rätt till skadestånd varför hovrätten fastställer tingsrättens domslut och förpliktigar PWC att betala dödsboets rättegångskostnader även i hovrätten om 925 853 kronor.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
